Helvete va spännande det var att kolla på dubbel jakten igår kväll. Guld till marcus Hellner och Brons Till Johan Ohlsson. Eftersom jag är sån Cry baby så började jag naturligtvis gråta när dem gick i mål. Det var ju en helt fantastisk känsla, jag kunde verkligen leva mig in i hur det är att vinna något. Jag har verkligen inte varit med och vunnit något så stort, men känslan av att vinna något är, för mig, väldigt stark! Självförtroendet slår i toppen och jag känner mig så jävla bra när jag vinner något. Jag kollade på en film i dag, det handlade om en kvinna som hade skaffat en second hand butik, det skulle nog jag oxå vilja göra. Det skulle vara skit kul. Jag skulle inte vilja ha bara gammalt utan jag skulle vilja ha både gammalt och nytt.

I onsdags var det förhör. Jag fick berätta att jag hade tagit emot mer pengar än jag hade uppgett. Det va skönt att berätta det, det va ju kanske ingen stor "sak" det är ju inte så jävla mycket pengar egentligen. Känns skönt även för att nu ligger alla korten på bordet Nu finns det inga mer "lik i garderoben". Nu kan jag inte försäga mig på rättegången. (egentligen finns det ju det, men jag ville intala mig själv att dem aldrig kommer att komma på att det fanns mer doping i mitt lager) Har varit jävligt kallt här uppe, runt -20. Jag var ute på promenad i 55 minuter i onsdags. Personalen skojade med mig och frågade varför jag inte gick min timme som jag alltid gör. På torsdagen straffade dem mig med att inte släppa in mig förns efter 1 timme och 15 minuter. Det gjorde naturligtvis inget eftersom jag tycker om att få vara ute. Det känns som att man lämnar "murarna" på något konstigt sätt. Igår fick jag gå iväg till gemensamhets avdeningen igen och dricka kaffe och "snacka skit" med två stycken i personalen. Jävlar va jag uppskattar att få vara där med dem och känna sig som en "vanlig människa". Det va sjukt trevligt, vi pratade om allt möjligt. Det är mest en av personalen som pratar, jag pratar bara ibland. Han har så otroligt mycket historier att berätta, det är jävligt roligt att höra. En del historier är helt sjuka. Han har jobbat på olika fängelser och på psyk. Anders kom bort till oss på gemet (gemensamhets avdelningen), han ville bara komma och önska mig trevlig helg. Sjukt jävla bra polis. Dem sa att det aldrig har hänt att någon har varit så snäll mot en intagen förut. Han har jobbat på häkten i många många år och det aldrig har hänt. Det är ju jävligt positivt för mig. Det är ju ganska kul att höra, då känner man ju sig lite speciell.. I dag är det ju helg och det innebär ju sovmorgon! Skönt! Jag har kollat mycket på nyheterna idag, det är snökaos hemma. Jag älskar ju oväder, det är ganska farsinerande. Jag vill vara hemma! Längtar hem så jävla mycke nu, inte för ovädret kanske, men jag vill bara vara hemma nu. Längtar verkligen hem, saknar alla så jävla mycket nu. Vill träffa familjen, vänner, kunna gå till gymmet, dra iväg och träna fotboll, göra vardagliga saker. Det här är hemskt ibland. Men man vänjer ju sig så det är ju inte pest hela tiden som tur är. Jävlar va jag ska träna när jag kommer ut härifrån. Det va ju evigheter sedan som jag tränade ordentligt. Egentligen är det inte så jobbigt här, jag tror att det är värre för Mamma och kim. Dem tar nog hårdare på det här än vad jag gör. Jag önskar verligen att dem slapp lida.. Jag tror att i många fall är så att dem som är "utanför murarna" oftast mår sämre än själva "förbrytare". Jag ångar inget som jag har gjort, för det går ju ändå inte, men om jag kunde få saker "ogjorda" så skulle jag göra det här ogjort. Det är riktigt korkat det jag har gjort, men vad ska jag göra. Lev med det. Det är som det är, det är bara att börja om från början och bygga upp ett nytt liv. Fotboll och gym träningen är det jag kommer ta tag i först. Men sen vill jag ju skaffa familj någon gång. Det kommer ju när det kommer men det är något soom jag ser fram emot. Skulle verkligen vilja plugg till tex hälsocoach, något inom gym och hälso världen iaf. Snickare har jag verkigen ingen lust att vara resten av livet. Visst det är väldigt kul, men det är ganska slitsamt och jag vill inte hålla på med det hur länge som helst.

Semlor, fy fan va gott det är. Men just nu är jag inte ett jävla dugg sugen på det. Undra om vi får det i dag kanske, men det kan man ju kanske inte förvänta sig. Kanske om jag får träffa Anders och Thomas. Har kollat på Vakna med the voise, dem åt semlor hela jävla programmet. På nyhetsmorgon var Elisabeth Höglund gäst. Hon talar tydligen ut, hon är ju far fan kass i tv. Det är väl bara hon slutar för helvete!! Pallar inte med den där jävla kärringen, usch. Igår tog Charlotte Kalla sveriges första OS-Guld!! Fy fan va glad jag vart! Jag satt inne i min cell och jublade när hon gick i mål. Igår morse vid 9 kom Anders och Thomas till mig. Det va rakt på sak och fråga om jag frivilligt kunde gå med på att skjuta upp omhäktningen. Det ska bli minst ett förhör till, så då kunde jag lika gärna gå med på att skjuta upp den. Blir ju kvar på det här jävla stället iaf. Bet ihop när dem va inne i min cell, men så fort dem gick ut så brast det. Jag förstod ju att jag kommer få sitta kvar här i flera veckor till... När fan ska jag få åka hem...?

Ja fy fan va romantiskt det här känns då. Jag vet ju egentligen inte men jag sitter väl förmodligen omringar av massa håriga killar... Man mår ju inte bättre av att sätta på radion och dem har kärleks tema. Men men, va fan ska jag göra åt saken. Hoppas på en bättre Alla hjärtans dag nästa år. Då vill jag ha en flickvän, kan bli svårt. Men man vet aldrig. (men jag har flickvän nu) Det har varit en jävligt seg dag, tiden står liksom stilla. Det finns inget på tv och jag har inget att läsa just nu heller. Igår hände det inget spec, va ute på min promenad bara. Sen gjorde jag ingenting. Konstigt nog så gick den dagen jävligt fort. Känns konstigt att säga det, men jag trivs här uppe. Hur kan det vara så, hur kan man må bra på ett sånt här ställe?? Jag har fan inte gråtit på hur lång tid som helst känns det som. Visst har jag mått dåligt, men det kunde ju varit värre.

"A" kom och hämtade mig kl 8.45 till förhöret. Vi gick iväg till polis delen i huset. Vi satt i "t`s" kontor. Vi satt till 10.55 då käkade vi lunch. Sen började vi kl 12.30 igen och höll på till 15.30. Det vart ett lågt förhör och jag svettades som aldrig förr. Jag erkände två saker som jag inte har berättat förut. Det kändes faktiskt ganska bra att säga som det va om dem två sakerna. Kändes ohållbart att ljuga om det in i det sista. Annars var det inget spec som jag berättade, bara det gmla vanliga. Efter förhöret var jag helt slut och jag somnade klockan 19 den kvällen.

Dem sa ju att det skulle bli flytt upp till umeå i torsdags. Men det vart inte så, jag blev flyttad upp hit i måndags. Dem körde ner mig i bil till jönköping, där fick jag sitta i arresten i två långa jävla timmar. Jag fick mat där. Sen körde dem mig till flygplatsen där ner, därifrån flög vi upp till umeå. Jag va framme på Umeås häkte kl 15.15. Jag satt på helspänn hela helgen inför resan. Dem sa på fredagen, lördagen och söndagen att det dem skulle flytta upp mig dem dagarna. Jag va helt knäckt, väntade hela dagarna på att dem skulle komma och knacka på dörren och säga att det va dax att åka. men dem kom inte förns på måndagen och sa det. När dem väl kom så va det helt plötsligt jävligt bråttom. Då skulle jag plocka ihop mina saker fort som fan och bli med dem ut. Dem tog med mig till en annan våning där jag fick mina "vanliga" kläder och sen fick jag sitta i 20 min till i en annan häktes cell och vänta på att bilen skulle komma. Det va en till kille från häktet som oxå åkte med, han skulle till häktet i jönköping. Han hade en vakt med sig och jag hade en vakt, han satt i baksätet längst bak och ja i baksätet framför honom med ett galler emellan oss. Jag fick dessutom ha handbojjor hela vägen ner, i bilen. Det va fruktansvärt jobbigt att inte kunna röra sig som man ville. Fick nästan en panik känsla av att sitta bojjad sådär. Innan jag fick lämna häktet i jönköping så fick jag nya bojjor, fast demvar gjorda av snören ist. Dem va väl lite bekvämare, men det va ett helvete att äta mat med dem i ett litet flygplan. I samma plan som jag åkte med så åkte det en kille till, fast han skulle till anstalten i umeå och inte till häktet. Vi hade två vakter var med oss. Han va väl inte världens bästa människa, men ha va väldigt trevlig. Det kändes helt sjukt att kunna ha en konversation med en annan människa. Det har jag ju inte haft på skit länge. Vi pratade om allt möjligt. Världen är bra liten, för den killen hade bott i linde. Han hade hängt rätt mycke i frövi, jut på gården som jag bode på. Han hade tagit valium och legat däckad i 48 timmar i ett badkar i frövi berättade han... Resan upp till umeå va ganska rolig faktiskt. Dels för att jag fick lämna "väggarna" några timmar plus att jag kunde prata med en annan människa obehindrat. Sen va det fantikst ganska roligt att flyga oxå. När jag väl kom fram till häktet så vart jag väldigt bra bemött. Fick ett jävligt bra första intryck. Personalen verkade kanon bra! Jag fick ta av mig mina vanligt kläder och sätta på mig dem där jävla häktes kläderna. Sen fick jag lämna lite uppgifter. Efter det gick vi igenom lite rutiner och regler. Det är lite annorlunda, men det verkar som att det är bättre här faktiskt. Jag va jävligt hungrig så jag bad om mat och det fick jag på en gång. Sen visade dem min nya "bostad". Dem stängde sedan dörren och låste för kvällen... Igår tisdag bad jag om promenad och motion. När jag väl kom upp och ut på promenadgården så trodde jag inte att det var sant. Det var fimpar överallt och det luktade verkligen illa om dem. Det var is överallt så det va svårt att går. I den gården jag fick gå i gick det inte att se ut överhuve taget, det var hemskt. I örebro kunde man ju iaf se ut. När jag kom ner från promenaden så stod det en kille där nee och väntade på mig. Han hette "T" och var polis. Vi gick in i ett rum och pratade en stund. Han berättade vem han var och vad som kommer att hända. Det skulle komma en till polis i eftermiddag och presentera sig sa han. Det är dem två som ska hålla i mina förhör. Vi ska tydligen gå igenom allt ihopa igen... "T" va en väldigt trevlig person och han kom att betyda fruktansvärt mycket för mig under tiden uppe i umeå. Den andra polisen hette "A" och han var en minst lika trevlig person. Han betydde ännu mer för mig där uppe i umeå, visst dem va poliser och deras uppgift va att se till att jag berättade allt som har hänt. Men dem är ju människor dem oxå och dem tog hand om mig. Jag fick min motion på eftermiddagen och när jag kom in dit så stod det en roddmaskin och ett löpband. Löpbandet var trasikt och roddmaskinen satt inte fast i backen så det va skit svårt att ro. Så jag rodde i 5 minuter och sen gjorde jag massa olika styrke övningar. Efter 15 min kom en vakt och sa åt mig att motionen var slut. Är det ett jävla skämt eller? Får man bara träna i 15 minuter, jävla idioter va mina tankar. Men maten kom och det var därför jag fick gå ut därifrån och han bad om ursäkt för det. "A" och "T" kom hit klockan 9 i morse (onsdag) och snackade lite. Det kommer att bli förhör i morgon, ett väldigt långt förhör. Allt ska gås igenom, från början till slut... Idag gick jag min promenad i en timme som vanligt. Det är en helt anna kyla här uppe, det är mycket behagligare på något sätt. Direkt efter promenaden fick jag gå in i motionsrummet. Jag va där inne i ca 30 minuter, det fick räcka för idag. Kl 10.30 kom det en snubbe och knackade på min cell. Han frågade mig om jag ville bli med bort till gemenskaps rummet och snacka och dricka lite kaffe. Fanns ingen att tveka på så jag sa ju ja direkt! Det va något nytt för mig och det va riktigt riktigt trevligt. Fy fan va bra det verkar vara här uppe!!! Hoppas att det kommer fler sånna här tillfällen där jag får gå iväg och bara vara jag för en stund och snacka. Vi satt i en timme och prata om allt mellan himmel och jord. Det finns ju så mycket jag vill prata om. Jag skrev ett brev till Brorsan idag och jag tänkte knåpa ihop någon till syrran oxå. Jag skrev till mamma igår.

Blev tamejfan inte släppt igår som jag trodde. Jag ska bli flyttad upp till umeå. Hur fan är det möjligt? Det kunde dem väl gjort från första början i så fall. Vilka jävla idioter. Hon som förhör mig har ju sagt att dem förmodligen kommer att släppa mig, men nej dem ska köra upp mig till umeå ist!!!!! Till vilken jävla nytta ska jag behöva sitta där uppe? Det lär väl kosta mer än det smakar. Det känns verkligen förjävligt, hur kommer det att vara där uppe då? Är allt annorlunda? Är dem lika snälla där uppe långt åt helvete... Nu ska jag packa mina grejer som jag har i cellen o så... Trodde inte att det skulle kunna bli värre än va det redan är..

Hände inget spec på lördagen egentligen. Fick motion och promenad. Det var -18 ute så det var väl ingen höjdare att gå ut. Men jag gick som vanligt i en timme. Gick och funderade på ett "tal" som jag borde hålla för framförallt familjen men oxå för tjejerna och broa boysen. Vill verkligen poängtera att jag inte har använt doping och att jag inte har SÅLT doping. Men jag tänker berätta att jag, dagarna innan jag blev gripen, åt efedrine. Många tror ju att jag har använt doping eftersom det har gått riktigt bra på gymmet. Gjort grymma framseg både styrke mässigt och muskulärt. Men det har med insulinget att göra. Hade ju börjat använda det igen, eftersom min "smekmånad" var över. Idag söndag så är det väldigt fint väder ute. Sol och blå himmel, känns riktigt surt att behöva sitta här i min cell. Men jag ser ju ut iaf. Solen ligger på, på alla vittäckta tak. OP kyrkan ser fantastisk ut. Hoppas verkligen att jag blir släppt på onsdag, skulle li så fruktansvärt glad då!!! Det är ju omhäkting då. Hoppas att åklagaren inte har nå mer nu...

Har precis kommit till min cell efter ett 2 1/2 timmars långt förhör. Jag var riktigt nervös innan, men det släppte ganska snabt. Dem vet inte så mycket som jag trodde att dem skulle göra. Vi gick igenom mina telefon samtal och det var väldigt många. Dem har bara haft avlyssning på min privata telefon som tur är och där har jag inte sagt så mycket som har med allt detta att göra. Men det fanns vissa saker som jag fick försöka ljuga ihop en historia om och jag tror att jag lyckades. Jag har ju berättat väldigt mycket som är sant. Dem har ju hört min moster och mamma och enhel del saker som jag har erättat har bekräftats nu så jag verkar ganska trovärdig i det jag säger. Dem har även fått provsvaren från mitt urin prov och det visade inga tecken på doping alls. Det var konstigt att det inte visade någon. För när jag lämade urinprovet så berättade jag att jag hade käkat efedrine ,som är ett olagligt fettförbrännings medel, dagen innan jag blev gripen. Och det gör mig ännu mer trovärdig i det jag säger, eftersom jag erkänner något som inte kan bekräftas. Jag har fått reda på att hon som förhör mig heter precis likadant som mitt ex och stavar oxå likadant. Fick reda på det i onsdags av min advokat Efter det så har hon dykt upp i mitt huvud lite för ofta.. Polisen hade förhört mamma i veckan och efter förhöret med henne så hade dem pratat lite och mamma hälsade att hon har fått tid för mag operationen, jag vart riktigt rörd. Jag fick hålla mig för munnen och fick verkligen anstränga mig för att inte börja gråta. Jag är verkligen lättad, för jag var så otroligt orolig för det här förhöret. Som tur var så gick det ju förvånadsvärt bra! Förhöret började strax innan kl 10 och slutade 12.30 Kl 13 fick jag min motion och jag hade grymt mycket energi och var sjukt glad! Fick min promenad kl 14,15. Jag gick runt där uppe i min tårtbit och små log hela tiden, mådde så bra Kändes märkligt att jag kunde bli så glad helt plötsigt, jag sitter ju för fan häktad trotts allt. Min advokat ringde på eftermiddagen och berättade att mamma är hemma och mår bra! Han berättade oxå att hon hade fått tid för operation, men det visste jag ju redan.

Har faktiskt varit en riktigt dålig dag idag. Jag har haft en grym panik känsla i magen hela dagen. Miljoner negativa tankar har snurrar i huvudet... När kiosken kom fanns det varken lypsyl eller tuggummi, jävlar va arg jag var. Inget som jag ville ha fanns. Jag var tvungen att få tag på min advokat på eftermiddagen. Ville verkligen veta hur det var med mamma!! Är hon hemma eller int? Trodde nämnligen att hon kanske hade blivit förhörd, för dem skulle ju ta datorn som fanns hos henne. Risken fanns ju att dem hittade preparaten som var hos henne. Hoppades för allt i världen att hon hade gjort sig av med allt innan polisen hämtade datorn. Jag hade inte fått nå brev från varken kim eller mamma, så jag misstänkte att dem kanske hade gripit dem... Mådde verkligen illa av den tanken. Ska dem behöva stå ut med massor pga mig. Min advokat kunde inte återkomma under samma dag, om hur det var med mamma, så han skulle ringa mig dagen efter. Fan va jobbigt det var att vänta, jag ville ju veta nu! Det får bara inte ha hänt nå med dem, va fan skulle jag ta mig till då? Jag är ju hjälplös här inne, kan ju ine hjälpa dem på något sätt! Jag önskar nästan att det hade blivit förhör i dag, för då hade det varit över nu när jag sitter och skriver. Det värsta med förhören är att jag ljuger om en del saker och jag börjar bli osäkerpå vad jag har sagt och inte sagt, men jag tror att det är lugnt just nu iaf. Jag måste ljuga nu, för det är vissa saker som bara inte får komma fram. Kommer dem sakerna fram så går det illa för folk runt omkring mig. Det är det sista jag vill just nu. Jag känner mig inte direkt manlig här just nu, visst jag är ganska känslosam annars men här inne så är det är det 100 gånger värre. Jag låg här i min säng i dag och grät så mycket att jag kippade efter luft. kuddarna i sänger var plask löta av tårar.. Den känslan var hemsk och jag ville bara skrika ut mina inre smärtor. Just då ville jag bara att någon skulle komma in och se hur dåligt jag mådde, jag behövde verkligen någon men jag ville inte be om hjälp...

Det var några dagar sedan som jag skrev i dagboken. Nu har en stor sten släppts från magen. Jag hade förhör i måndags och det va väl inget märkvärdgt, tills hon droppade at vi skulle gå igenom massor med telefon samtal som jag har haft. Efter det har jag mått nå fruktansvärt dåligt,fy fan. Dem har seriöst haft telefon avlyssning på mig. Hur är det möjligt, för att dem ska få göra det krävs det väl en massa konstiga intyg, misstankar och dem måste ju haft span på mig skit länge. Vad har jag sagt i telefonen egentligen. Vi har ju haft ett nummer som bara jag och min "chef" vet om. Det byter vi ju med jämna mellanrum för att ingen ska kunna ha avyssning på oss. Så fort hon berättade det i måndags så ville jag prata med min advokat, men han var inte tillgänglig då. Ångesten tryckte i hela kroppen på mig och jag kallsvettades som fan. Jag mådde illa och fick kväljningar titt som tätt... Nu måste det ju komma fram saker som jag har döljt för dem. Helvete hur fan ska det här sluta egentligen?... Jag hade migrän på tisdagen när jag vaknade kl 6. Jag hade sovit max 2 timmar den natten, mådde riktigt dåligt. Jag fick en panodil av personalen men migränen släppte inte iaf. På eftermdagen fick jag en migrän tablett av sjuksköterskan. Den hjälpte efter ca 3 timmar och jag kunde bli människa igen. Men efter det så fick jag en väldigt obehaglig känsla i halsen och magen, fick massor med slem i halsen och sura uppstötningen, usch och fy fan va äckligt! Somnade kl 21 den kvällen. Idag onsdag vaknade jag kl 7.05 satte på tvn och kollade på the voise som vanligt. Kl 10 kom min advokat hit. Fan va glad jag blev. Jag kunde äntligen prata med någon om vardagliga saker. Ha ett vanligt samtal, det kändes fantastiskt! Sen kom vi in på lite allvarliga saker och jag ställde hypotetiska frågon till honom och han gav mig väldigt bra svar. Så nu mår jag lite bättre faktiskt. Så mycket ångest som jag har haft under måndagen och tisdagen har jag aldrig någonsin haft, mådde så sjukt jävla dåligt. Saknar faktiskt "Anna", henne kunde jag ju prata med här på häktet och jag visste att hon faktiskt brydde sig om mig. Men nu hade ju hon viktigare saker att ta itu med. Stackars, stackars,stackars dig, tänkte mycket på dig.. Hoppas att hon kommer tillbaka snart iaf. Allt hade kännts mycket lättare om jag kunde säga hela sannigen till polisen. Jag ljuger väl förskräckligt dåligt, men så länge dem inte kommer med konkreta bevis så säger jag inget längre, jag har redan sagt för mycket... Fast iofs så kmr jag nog inte berätta så mycket mer även om dem kommer med mer bevisnig..

Fick motion tidit i dag, redan 9.40 var klockan. Jag var lite seg men det gick bra iaf. Sprang 20 min sen körde jag lite styrka för benen. Har inte kört nå styrka direkt så det kändes ordentligt i benen vill jag lova. Körde även lite styrka för överkroppen. Hände egentligen inget spec den dagen, mådde ok.

Dagen började ganska bra. Jag vaknade kl 7 fast larmet inte skulle ringa förns kl 8.15. Jag låg kvar i sängen och försökte somna om, men det gick inte. Kände mig varken glad eller ledsen. KOllade på LA inc och vart super inspirerad, vill tatuerna mig nu. Hela min högra arm ska bli en fenix fågel. Fick min promenad kl 10.15. Väl ute i min "tårt bit" fick jag världens klump i magen. Det kom som en blixt från klar himmel. Tårarna nästan bokstavlingen sprutade. Jag mådde sjukt dåligt. Alla negativa tankar kom upp och jag har verkligen kämpat hårt för att inte dem ska dyka upp i huvudet. Men det gick inte att hålla tillbaka den här gången. Jag grät så mycket att jag inte kunde stå upp, jag fick sätta mig på knä. All kraft försvann. Personalen som hade vakt uppe på promaenad taket kom ut till mig ganska snart och försökte trösta mig. Men det gick inte och jag bad dem gå in igen. Jag sansade mig lite och ställde mig upp tog tag i gallret och kollade ut över örebro en stund sen gick jag i min cirkel igen. Jag var helt förstörd, vart kommer allt negativt ifrån? Varför kan jag inte bara gilla läget hela tiden, jag kan väl får vara likgilltig, vaken glad eller ledsen.. Jag vet att jag skulle klara av 6 månader i fängelse men om jag får et längre straff så är det inte så lätt längre tror jag. Risken är ju stor att det blir längre än så... Jag skulle vilja, om möjligt, ha ett alternativt straff. Jag är övertygad om att en person som jag inte ska sitta i fängelse. Hur lätt är det att hålla krimnalitet borta om jag är omringad av kriminella dygnet runt? Det är förmodligen inte bra för någon att "sitta inne". Såg på nyheterna om en 40 åring som hade våldtagit en 14 årig flicka, han fick bara 2,5 års fängelse... hur fan är det möjligt??? Den jäveln borde få k**en avskuren, förbannade jävla gubb jävel! Mitt straff kommer sannolikt bli ungeför samma som för honom, men i mina ögon har han gjort något som är väldigt mycke grövre..men man kan ju kanske inte resonera så heller. JaG vet att jag är ganska lätt manipulerad och jag är övertygad om att många på en anstalt skulle få med mig på saker som jag inte borde. Hur ska man kunna lite på någon där inne eller över huvetaget, jag kan ju inte ens lita på mig själv.. Skrev ett brev på eftermiddagen till farmor. Ska skriva ett brev till jennie oxå så att jag kan skicka breven i morgon söndag. Fick ett långt träningspass i dag. 1 h 40 min, personalen tyckte att jag behövde det.. Dem är så snälla! Vet inte men jag tror att jag får en ny " smekmånad" snart (diabetes term) Tog 2 enheter till frukost och lunch och sen när klockan var 13.30 hade jag ett blodsocker värde på 4,4 hur kan det vara så lågt??

Jag vet inte, men jag tror att brorsan fyller i dag. Annars är det mamma. Blandar ihop deras födelsedagar. Hur som helst grattis!! Önskar att jag kunde vara hemma på din 17 år:s dag kim! Du vet att jag tänker på dig! Igår kväll låg jag och tänkte på det som sades på omhäktningen. Jag borde verkligen inte ha alla restriktioner som jag faktiskt har just nu. Dem sa ju att jag inte inte länger kan försvåra utrednigen om jag sattes på fri fot. Jag och min advokat skulle överklaga beslutet om fortsatt häktning. Det nya datumet för omhäktning är 3/2. Fattar dem inte att man mår dåligt här inne när man inte får prata eller träffa någon. Det är över 1 månad sedan jag fick höra någon näras röst.. Förstår dem inte att det gör ont i mig... Hon som förhör mig kom in till mig strax före kl 11 och frågade om jag kunde tänka mig att ge ut lösenorden till mina mail, dum i huvet som jag var så gav jag henne alla mail och koder som jag hade... Men hon hotade med att dem skulle åka och beslag ta mamma dator annars. Det ville jag ju verkligen inte, för då finns det ju risk att fler än jag råkar illa ut. (så här i efterhand så inser jag att jag absolut inte skulle gett ut någonting till poliserna, mailen var kryprerad och dem skulle aldrig kunna komma in på min mail utan mitt lösenord. Dem beslagtog datorn fast jag lämnade ut allt jag kunde till dem. Dem kör med riktigt fula knep. Det finns oerhört mycket som jag inte på något sätt hade behövt berättat för dem.) Hon frågade oxå om jag kunde berätta hur mycket doping jag hade skickat iväg, men hur i helvete skulle jag kunna veta det?? Det är ju fruktansvärt mycket och det kan jag omöjligt hålla koll på. Det skulle bli förhör nästa vecka sa hon, på onsdag trodde hon. Det kommer att ta tid med utrednigen, räkna ut allt och gå igenom alla mina mail. Av någon anledning ville hon ha mitt användarnamn till gymgrossisten, där finns det ju inget att dölja så hon fick det såklart, men det verkade skumt. Det är ju ett kosttillskotts företag, eller?? (Jag vet ju nu efter några rättegångar att några som äger en gymgrossisten butik har använt gymgrossisten som målvakt.) Nu vill jag verkligen inte vara kvar här längre, det är så jävla jobbigt att sitta här dag in och dag ut. Alla dagar ser nästan likadana ut. Det här måste vara mycke värre aän att sitta i fängelse, jag längtar fan dit. Där är man ju mer "fri" här är jag inlåst i cellen minst 22 timmar om dygnet. Men som tur är blir jag ju van, men det är fortfarande jobbigt. Jag kan ju titta ut genom mitt förnster och kolla ner på folk som går på gatan nedanför. Dem är helt ovetande om att jag sitter och kollar på dem och inte kan gå ut själv.. Kan inte allt bara vara över? Hur svårt kan det vara att förstå att jag inte är uppe i toppen på den här utredningen? Jag är ett litet hjul och jag vet ju ingenting om den "organisationen"

Idag var det omhäktningsförhandling. Hade verkligen hoppats på att få åka hem idag. Men så vart det inte. Mådde riktigt jävla dåligt efter den förhandlingen. Ville hem och träffa brorsan, syrran, mamma o alla andra som jag saknar. Det skar i hela mig när jag kom ner till min cell, det gick inte att sluta gråga. Det smärtade verkligen att få gå in i cellen och veta att jag kommer få vara kvar i absolut minst 2 långa jävla veckor till innan nästa omhäktning ska hållas. Fick verkligen bita ihop uppe på förhandlngen, när dommaren sa att dem kommer hålla mig kvar i häkte. Ville bara brista ut i gråt då.. det var fruktansvärt.. Men jag kunde bara inte sitta o gråta framför min advokat, dommaren, och alla vakter som var tvunga att vara med. Kände mig riktgit jävla patetiskt, men jag tyckte så jävla synd om mig själv då. Fick två brev från mamma och ett från Jennie idag. Eftersom jag heter typ Cry baby i andra namn så behöver jag väl kanske inte berätta att jag satt och grät som en liten flicka igen.. Fick ett kort på bebisen i magen, riktgit fränt!! Idag stod jag upp och kissade för första gången somjag kom upp hit till häktet. Kan va jävligt kul o veta! =) En från personalen kom tillbaka idag, hon har varit ledig en vecka. Hon hade inga brillor idag för dem hade hon glömt hemma så hon hade lite ont i huvet. Kiosken var här idag, ville ha lypsyl men dem var slut.. Jag köpte tuggummi, dextrosol och choklad DRA ÅT HELVETE VA GOTT DET VAR!! Det K*****de i munnen när jag åt det..

Igår när jag var ute på promenaden så hörde jag en kvinna i rastgården brevid mig. Hon satt och grät, jag tyckte så synd om henne för jag vet ju hur det kan vara ibland.. Det vart inget förhör idag heller, hur fan är det möjligt?? Det kan bara betyda att dem tänker skjuta upp åtalet ytterligare några veckor för att få mer tid. Jävla svin, hatar den där jävla Fi**an till åklagare!! Kollade på handbollen idag med, gissa vilka som förlorade igen!! Helvete, det bara kokade i mig ibland, jag böt kanal när det var 8 min kvar, klarade inte av att titta...

Vart inget förhör idag heller... Det va väl skönt det, men det hade vartit bra att få det avklarat. Men då finns ju riksken att det kunde blivit ytterligare ett förhör i morgon om det ville sig illa. Skrev ett brev till Jennie idag. Hade inte svarat på hennes senaste brev, så jag var tvungen. Jag hade dåligt samvete! Körde intervall på löpbandet idag, det vart riktigt jävla svettigt, men fan va skönt det va att få ur sig massa negativ energi! Kollade på Handbollen, sverige förlorade och fy fan va arg jag vart då!! I halvtid stod det ju för fan 13-7 till sverige, men sedan tappade dem allt!! Men hade inte Beutler stått i målet hade det blivit större siffror..

Vaknade kl 7 utan att klockan hade ringt. Satte på tv:n och The Voice började idag igen. Det kom in en journalist som heter Leone in i studion, hon jobbar åt Expressen. Jag tyckte att hon va nå sjukt jävla lik "E" stora syster, sick.. Trodde att jag skulle få gå på förhör idag , var inte ett dugg nervös eller orolig för det förns klockan vart 12.30. Vet inte varför jag vart det just då, men det kan vara att dem andra förhören alltid har börjat kl 13. Blir nog förhör i morgon ist. Är riktigt orolig för det nu. Har riktigt ont i magen nu, vad fan ska jag ta mig till. Förr eller senare kommer dem säkert komma på allt som jag döljer för dem. Undrar verkligen vad dem ska fråga nu... Kollade på idrottsgalan. Helena Jonsson fick Jerring priset.