Jag vet inte, men jag tror att brorsan fyller i dag. Annars är det mamma. Blandar ihop deras födelsedagar. Hur som helst grattis!! Önskar att jag kunde vara hemma på din 17 år:s dag kim! Du vet att jag tänker på dig! Igår kväll låg jag och tänkte på det som sades på omhäktningen. Jag borde verkligen inte ha alla restriktioner som jag faktiskt har just nu. Dem sa ju att jag inte inte länger kan försvåra utrednigen om jag sattes på fri fot. Jag och min advokat skulle överklaga beslutet om fortsatt häktning. Det nya datumet för omhäktning är 3/2. Fattar dem inte att man mår dåligt här inne när man inte får prata eller träffa någon. Det är över 1 månad sedan jag fick höra någon näras röst.. Förstår dem inte att det gör ont i mig... Hon som förhör mig kom in till mig strax före kl 11 och frågade om jag kunde tänka mig att ge ut lösenorden till mina mail, dum i huvet som jag var så gav jag henne alla mail och koder som jag hade... Men hon hotade med att dem skulle åka och beslag ta mamma dator annars. Det ville jag ju verkligen inte, för då finns det ju risk att fler än jag råkar illa ut. (så här i efterhand så inser jag att jag absolut inte skulle gett ut någonting till poliserna, mailen var kryprerad och dem skulle aldrig kunna komma in på min mail utan mitt lösenord. Dem beslagtog datorn fast jag lämnade ut allt jag kunde till dem. Dem kör med riktigt fula knep. Det finns oerhört mycket som jag inte på något sätt hade behövt berättat för dem.) Hon frågade oxå om jag kunde berätta hur mycket doping jag hade skickat iväg, men hur i helvete skulle jag kunna veta det?? Det är ju fruktansvärt mycket och det kan jag omöjligt hålla koll på. Det skulle bli förhör nästa vecka sa hon, på onsdag trodde hon. Det kommer att ta tid med utrednigen, räkna ut allt och gå igenom alla mina mail. Av någon anledning ville hon ha mitt användarnamn till gymgrossisten, där finns det ju inget att dölja så hon fick det såklart, men det verkade skumt. Det är ju ett kosttillskotts företag, eller?? (Jag vet ju nu efter några rättegångar att några som äger en gymgrossisten butik har använt gymgrossisten som målvakt.) Nu vill jag verkligen inte vara kvar här längre, det är så jävla jobbigt att sitta här dag in och dag ut. Alla dagar ser nästan likadana ut. Det här måste vara mycke värre aän att sitta i fängelse, jag längtar fan dit. Där är man ju mer "fri" här är jag inlåst i cellen minst 22 timmar om dygnet. Men som tur är blir jag ju van, men det är fortfarande jobbigt. Jag kan ju titta ut genom mitt förnster och kolla ner på folk som går på gatan nedanför. Dem är helt ovetande om att jag sitter och kollar på dem och inte kan gå ut själv.. Kan inte allt bara vara över? Hur svårt kan det vara att förstå att jag inte är uppe i toppen på den här utredningen? Jag är ett litet hjul och jag vet ju ingenting om den "organisationen"