I onsdags var det förhör. Jag fick berätta att jag hade tagit emot mer pengar än jag hade uppgett. Det va skönt att berätta det, det va ju kanske ingen stor "sak" det är ju inte så jävla mycket pengar egentligen. Känns skönt även för att nu ligger alla korten på bordet Nu finns det inga mer "lik i garderoben". Nu kan jag inte försäga mig på rättegången. (egentligen finns det ju det, men jag ville intala mig själv att dem aldrig kommer att komma på att det fanns mer doping i mitt lager) Har varit jävligt kallt här uppe, runt -20. Jag var ute på promenad i 55 minuter i onsdags. Personalen skojade med mig och frågade varför jag inte gick min timme som jag alltid gör. På torsdagen straffade dem mig med att inte släppa in mig förns efter 1 timme och 15 minuter. Det gjorde naturligtvis inget eftersom jag tycker om att få vara ute. Det känns som att man lämnar "murarna" på något konstigt sätt. Igår fick jag gå iväg till gemensamhets avdeningen igen och dricka kaffe och "snacka skit" med två stycken i personalen. Jävlar va jag uppskattar att få vara där med dem och känna sig som en "vanlig människa". Det va sjukt trevligt, vi pratade om allt möjligt. Det är mest en av personalen som pratar, jag pratar bara ibland. Han har så otroligt mycket historier att berätta, det är jävligt roligt att höra. En del historier är helt sjuka. Han har jobbat på olika fängelser och på psyk. Anders kom bort till oss på gemet (gemensamhets avdelningen), han ville bara komma och önska mig trevlig helg. Sjukt jävla bra polis. Dem sa att det aldrig har hänt att någon har varit så snäll mot en intagen förut. Han har jobbat på häkten i många många år och det aldrig har hänt. Det är ju jävligt positivt för mig. Det är ju ganska kul att höra, då känner man ju sig lite speciell.. I dag är det ju helg och det innebär ju sovmorgon! Skönt! Jag har kollat mycket på nyheterna idag, det är snökaos hemma. Jag älskar ju oväder, det är ganska farsinerande. Jag vill vara hemma! Längtar hem så jävla mycke nu, inte för ovädret kanske, men jag vill bara vara hemma nu. Längtar verkligen hem, saknar alla så jävla mycket nu. Vill träffa familjen, vänner, kunna gå till gymmet, dra iväg och träna fotboll, göra vardagliga saker. Det här är hemskt ibland. Men man vänjer ju sig så det är ju inte pest hela tiden som tur är. Jävlar va jag ska träna när jag kommer ut härifrån. Det va ju evigheter sedan som jag tränade ordentligt. Egentligen är det inte så jobbigt här, jag tror att det är värre för Mamma och kim. Dem tar nog hårdare på det här än vad jag gör. Jag önskar verligen att dem slapp lida.. Jag tror att i många fall är så att dem som är "utanför murarna" oftast mår sämre än själva "förbrytare". Jag ångar inget som jag har gjort, för det går ju ändå inte, men om jag kunde få saker "ogjorda" så skulle jag göra det här ogjort. Det är riktigt korkat det jag har gjort, men vad ska jag göra. Lev med det. Det är som det är, det är bara att börja om från början och bygga upp ett nytt liv. Fotboll och gym träningen är det jag kommer ta tag i först. Men sen vill jag ju skaffa familj någon gång. Det kommer ju när det kommer men det är något soom jag ser fram emot. Skulle verkligen vilja plugg till tex hälsocoach, något inom gym och hälso världen iaf. Snickare har jag verkigen ingen lust att vara resten av livet. Visst det är väldigt kul, men det är ganska slitsamt och jag vill inte hålla på med det hur länge som helst.