Har faktiskt varit en riktigt dålig dag idag. Jag har haft en grym panik känsla i magen hela dagen. Miljoner negativa tankar har snurrar i huvudet... När kiosken kom fanns det varken lypsyl eller tuggummi, jävlar va arg jag var. Inget som jag ville ha fanns. Jag var tvungen att få tag på min advokat på eftermiddagen. Ville verkligen veta hur det var med mamma!! Är hon hemma eller int? Trodde nämnligen att hon kanske hade blivit förhörd, för dem skulle ju ta datorn som fanns hos henne. Risken fanns ju att dem hittade preparaten som var hos henne. Hoppades för allt i världen att hon hade gjort sig av med allt innan polisen hämtade datorn. Jag hade inte fått nå brev från varken kim eller mamma, så jag misstänkte att dem kanske hade gripit dem... Mådde verkligen illa av den tanken. Ska dem behöva stå ut med massor pga mig. Min advokat kunde inte återkomma under samma dag, om hur det var med mamma, så han skulle ringa mig dagen efter. Fan va jobbigt det var att vänta, jag ville ju veta nu! Det får bara inte ha hänt nå med dem, va fan skulle jag ta mig till då? Jag är ju hjälplös här inne, kan ju ine hjälpa dem på något sätt! Jag önskar nästan att det hade blivit förhör i dag, för då hade det varit över nu när jag sitter och skriver. Det värsta med förhören är att jag ljuger om en del saker och jag börjar bli osäkerpå vad jag har sagt och inte sagt, men jag tror att det är lugnt just nu iaf. Jag måste ljuga nu, för det är vissa saker som bara inte får komma fram. Kommer dem sakerna fram så går det illa för folk runt omkring mig. Det är det sista jag vill just nu. Jag känner mig inte direkt manlig här just nu, visst jag är ganska känslosam annars men här inne så är det är det 100 gånger värre. Jag låg här i min säng i dag och grät så mycket att jag kippade efter luft. kuddarna i sänger var plask löta av tårar.. Den känslan var hemsk och jag ville bara skrika ut mina inre smärtor. Just då ville jag bara att någon skulle komma in och se hur dåligt jag mådde, jag behövde verkligen någon men jag ville inte be om hjälp...