Onsdag 13/1 - Dricker kaffe..
Tisdag 12/1
Måndag 11/1
Lördag och Söndag 9-10/1
Fredag 8/1 – Stackars ”Anna”
Tors 7/1 – Omhäktings förhndling!
Onsdag 6/1 - KALLLT!!!!!!
Klockan är nu 10.03 och jag har precis städat min cell. Dammsög, skurade golvet, gjorde rent toan, mm.
Skriver med sen..
Klockan är 22.04 och jag ligger och kollar på ”show time” en film med Eddie Murphy, en jävligt rolig film.
Det vart inte promenad förns kl 14.10.
Hon som ansvarade för mig där uppe på promanaden frågade mig hur länge jag ville vara ute, det vart – 24 grader så jag visste inte hur länge jag skulle klara av att vara ute, så vi kom fram till att hon skulle säga till efter 30 minuter. Men det slutade med att hon glömde bort mig och kom inte förns efter 1 timme och 10 minuter!!!
Som tur är så gick jag ju hela tiden och frös inte mer än att näsan ramlade av.. förutom det så gick det bra.
No hard feelings , alla gör misstag.
Hade inte så mycke att tänka på, men en tanke fick mig att börja skratta högt.
Hon som satt i båset just då vek upp persiennen och log åt mig när jag gick där ute och skrattade för mig själv.
Tänke på en incident som hände uppe i Ö-vik när jag va där och hälsade på.
Personerna i fråga vet vilka det handlar om och vad det handlar om, är inte så sugen på att berätta detaljer men vi var lååångt borta från toaletter, mycke skratt vart det….
Skrev ett brev till brorsan på eftermiddagen, hoppas att han blir lika glad som jag när jag får brev..
Nu är det drygt 12 timmar kvar till omhäktings förhandling, är inte spec nervös, det går som det går.
Men jag hoppas ju väldigt mycke på att få bli släppt härifrån.
Har läst mycke idag, det är riktigt roligt att läsa, kan inte sluta!
Var på motionen kl 13 en jag fick lågt socker så det vart ett riktigt jävla skit pass!
5/1 - Mina första svars brev!!
Fick mitt första svarsbrev idag.
Det var från mamma, sjukt jobbigt att läsa men det var oerhört kul!!
Fick brev från syrran också, fy fan va roligt det är att få brev!
Jag satt och läste hela dagen i boken förutom när jag hade min promenad.
Det var kallt så inihelvete -20 grader!
Jag hade motion på eftermiddagen också. Sprang 35 min och rodde i 15 min.
Min advokat ringde mig och frågade om jag visste om att det var omhäktningsförhandling på Torsdag.
Jag visste om det för jag hade fått brev om det från sundsvalls tingsrätt.
Advokaten tyckte att vi måste slåss för att få ut mig från häktet.
Det kan inte vara nödvändigt att jag ska sitta här mer. J
ag har ju erkännt mitt brott och jag kan omöjligt knytas till någon annan än min ”huvudman”.
Och jag kan där med inte försvåra utredningen längre.
Inte för att jag någonsin kunde göra det men nu är det uppenbart.
Kommer nog förmodligen att bli besviken, men man lever ju väldigt ofta på förhoppnigar om det goda.
Kan ju inte rå för det…
Jag vill ut...
4/1 Några tankar..
Idag åkte "Anna" och hennes kille till Thailand.
Fy fa n va skönt, det är lite annat än att sitta här jag kan lova.
Tog en jävla tid innan frukosten kom jag gick upp kl 7.15 men frukosten kom inte förns en timme senare.
En i personalen hade varit ledig ett tag nu men nu var hon tillbaka, hon är riktigt bra, jag gillar henne.
Hon är alltid trevlig och glad.
Skrev dem första raderna vid 9 och nu är klockan 15.55.
Jag sitter och tittar på One tree hill, älskar den serien!
Den här dagen har varit den sämsta dagen hittils här på häktet.
Jag har varit trött, ledsen och tänkt mycket negativa tankar, känns verkligen förjävligt just nu.
Jag saknar mina nära och kära, det var så himla länge sedan jag såg dem och hörde deras röster.
Varför kan jag inte bara få ringa och få höra deras röst iaf...
Visst vi får skriva brev, men jag vill verkligen höra deras röster.
Inte nog med det, jag saknar min träning så sjukt mycke.
Gymmet coh fotbollen som jag håller på med varje dag i veckan.
Saknar tjejerna som jag är med och tränar.
Känslan av att vara en i gänget på fotbolls planen och i omklädnings rummet är väldigt viktig för mig.
Gemenskapen och snacken med grabbarna är så jävla roligt.
Saknar hur Jag, Åhl och Svärd driver med varandra hela tiden.
Dem har alltid grymma komentarer och ger alltid svar på tal.
Det är hur kul som helst.
På fotbolls planen får jag ur mig mina aggressioner, jag skriker och blir arg. Det kan jag ju inte göra här ju. Jag gör ju det bara på fotbolls planen.
Blir nästan aldrig arg på det sättet som jag blir på planen.
Känslan jag får när jag tar tag i ett par tunga vikter och en Rickard som står och peppar och hjälper till inför ett set är något som är typ en del av mig.
Jag är träning och mår skit dåligt när jag inte kan göra det på mitt sätt..
Har ju fan fått "fitt skinn" i händerna valkarna i nävarna är nästan borta, ser ju ut som någon jävla kontors råtta nu. Jag vill inte ha det, jag vill ha riktigt arbets nävar!
Vart många tankar på min förra flickvänn av någon anledning.
Antagligen för att hon känner mig bra och hon har varit väldigt viktig för mig.
Några dagar innan jag blev gripen så tänkte jag ringa henne men ångrade mig i sista sekund, och det var nog bäst så.
Hon skulle behövas här nu, hon vet vad jag behöver när jag behöver det.
Men var det som det var och vi hade ingen kontakt alls då iaf. Så det hade inte spelat någn roll.
Klarade mig rätt bra endå.
Fick min middag kl 16.30 och efter en stund, som en blixt från klar himmel så kom tårarna. Det gick inte att sluta, alla negativa tankar kom och jag tyckte jävligt synd om mig själv.
Visst jag hade gjort något dummt men ska det behöva vara på det här viset fram tills jag får min dom??
Efter ett tag kändes det bra igen, det är ganska skönt att gråta där inne, det finns så mycket som vill ut..
Kollade på handboll på kvällen Norge-Egypten gick på tv4 sport. Hoppades att det skulle komma någon bra film, på tv efter det. Men det gjorde det inte.
Samlade mina tankar och försökte sova...
Det gick sådär.. Vaknade varannan timme av mardrömmar och kl 05. 30 så gav jag upp.
Satte mig på britsen och sov faktist där tills frukosten kom.
3/1 - Seg jävla dag.
Promenad kl 9.30 till 10.30.
När jag går där ute tänker jag på allt mellan himmel och jord.
Den här dagen tänkte jag mycke på hur det med att flytta ur mina grejor från lägenheten.
Hoppades att mamma skulle ta min soffa och ställa i hennes vardagsrum, den hon hade var typ 300 år!!
Undrade vart alla grejor skulle stå, det är ju en hel jävla lägenhet som ska få plats någon stanns.
Kändes förjävligt att inte kunna hjälpa till.
Jag hjälper ju alltid till och flyttar när någon frågar, men nu kunde jag inte göra något.
Hoppades att brorsan, jonas och kanske Rickard hjälpte till o flytta.
Jag tänkte även mycke på hur det blir när jag kommer ut någon gång.
Undrar hur länge jag ska sitta inne?
Vad har förändrats där ute då?
Har jag några kompisar kvar?
Kommer någon att ens säga hej?
Det viktigaste är ju att jag får jobba iaf.
När fan blir det rättegång egentligen, vad är det som tar sänn jävla tid???
Hur svårt kan det vara att reda ut vad jag har gjort egentligen, det är ju hur simpels som helst!
På torsdag kl 11 är det omhäkting.
Hoppas att jag blir släppt då...
Men sen då, kan dem inte bara dömma mig, jag har ju berättat allt (intalade jag mig själv).
Jag hoppas att det inte blir med än ett halvår i fängelse, men jag räknar med mycke mer än så.
Det va tur att jag inte hade med doping, hemma, än jag hade när dem gjorde husransakan.
Då hade jag seta ännu mer i skiten!
Läste inte spec mycke den dagen, kollade mest på tv.
Hade motion mellan 13-14.
På kvällen kollade jag på filmen "ondskan" Skitbra film och bok.
Kl 21 började "Expedition Guyana" som är ett naturprogran på kunskapskanalen.
Riktigt bra program!
2/1- Sluta slå i väggen för fan!
Lördag, det är "sovmorgon". Direkt när jag slog upp ögonen och hade förstått att jag var vaken så sträkte jag mig efter boken och började läsa, jag läste fram tills jag fick gå ut på promenad kl 10-11 och även ett tag efter det oxå.
När jag bara hade ett få tal sidor kvar i boken att läsa så kom personalen och knackade på dörren, dax att gå till bibloteket sa dem. Jag hoppades att den sista delen i millenium trilogin var kvar. Och det var den, jag tog den direkt och gick sedan tillbaka till cellen och började läsa.
I den andra boken var det bara lite eftertext kvar så det gjorde inget att jag tog nästa bok, jag var ju så ivrig i att få reda på hur fan det går för lisbeth salander. Jag har inte sett filmerna så jag vet ju ingenting som tur är.
Jag tränade mellan 15-16 och jag tränade riktigt hårt, svetten fullkomligt sprutade från mig. T-shirten var genomblöt och till och med byxorna var svettiga. Kändes riktigt bra att få duscha och se krypa neri sängen och läsa efter det.
På kvällen började den där jävla idioten att slå i väggen igen plus att han busvisslade oxå. En annan intagen vart förbannad och slog i sin vägg och då slutade han att slå en stund. Men han började snart igen.
Varför gjorde personálen inget? Hör dem inte att han bankar, slår och vissla? Blir vi straffade för något nu?
Tillslut rann det över för mig, jag hoppade upp ur sängen och stegade hårt fram till dörren slog näven så hårt jag orkade i dörren och skrek HÅLL KÄFTEN!!!!
Då slutade han med sina oväsen och jag tillbaka till sängen. Men efter 20 minuter började den där jävla tomten igen men då kom personalen och sen var han tyst resten av kvällen och natten.
1/1 2010!!
Innan det började jag läsa i boken som jag fick av prästerna dagarna innan jul.
Den verkade bra, så innan kvällen var slut så hade jag läst mer än halva boken.
Ville ju fortsätta med millenium Tilogin, för den va ju så bra och jag ville ju veta hur allt ska gå!
Men jag fick inte gå till bibblan förns dagen efter, alltså "i morgon".
Hände inte mycket den dagen, somnade mellan 12-13.
Jag var riktigt trött för att det har kommit in en kille till våran avdelning som ligger och sparkar i väggen hela natten!
Helvete va arg jag var ett tag!
Men jag höll mig lugn och kunde somna efter ett par timmar igen.
31/12 Nyårsafton...
Klockan är precis just nu 22.33 på nyårsafton, jag hör hur det smäller ute. Den ena ljusbågen efter den andra lyser upp min cell.
Fyverkerierna har kommit igång ordentlingt och alla regnbågens färger lyser upp den annars svarta himlen.
Ser ut över norra örebro och det var länge sedan som jag tittade på något så fint.
Här sitter jag och försöker glädjas åt folk som går nedanför mitt fönster och folk som jag ser på ballkonger, men hur lätt är det , jag har inte fått en enda god jul och gott nytt år hälsning.
Jag är glad åt folk som är där ute, men jag kan inte få den lyckliga känsla som jag annars kunde få.
Läste, för 10 minuter, ut boken "Flickan som lekte med elden". Jag har ägnat största delen av dagen åt att läsa den , den va grymt bra. Jag är ingen bokmänniska men jag kan inte slita mig nu när jag väl börjat läsa. Ja måste ha nästa bok i serien!
Kommer att be personalen om den boken i mogon.
Jag hade avbrott från boken mellan 10-11 då jag var ute på promenad och jag kollade bara en halv timme på smalville sen var jag tvungen att börjka läsa igen, kunde inte hålla mig.
Jag börjar vänja mig vid att sitta häktad, klart att det är tungt, men jag står ut. Jag kan ju inte göra något åt saken.
Jag fick kort i onsdsags från Farmor, Åhl och Jonas.
Jävlar va glad jag blev för dem. Läste om breven säkert 3 gånger idag och tårnarna kom varje jävla gång.
Åhl skickade ett kort som föreställde en fotboll, han tyckte att kunde träna lite fotboll i cellen nu när jag inte kunde komma på träningarna.
Fick ett annat brev från Min arbetsgivare med familj för några dagar sedan. Dem skrev att dem saknade mig och att jag har jobb hos dem igen när jag blir frisläppt.
Jävlar va skönt det var att läsa!
Kändes riktigt bra att dem hade skrivit.
Torsdag 24/12 God jävla jul!!!
Det kändes riktigt jävla dåligt att vakna och inse att jag faktiskt ligger på en madrass med grön/vit randigt kriminalvården täcke i en häktes cell på jul afton...
Varje julafton äter vi jul gröt hos mamma kl 10, men inte i år. I år vart det fil, flingor, bröd, smör och ost kl 9 ist... KUL JUL!!
Julafton är den bästa av högtider, jag älskar allt vad julen innebär. Dekorationer, julgran, snö, godis, mat, tomten ja allt! (allt utom kalle föresten, har inte tid att vänta på att det ska ta slut, jag måste ju öppna julklappar då!)
Saknade syrran, brorsan och mamma som fan. Vi ses ju alltd på julafton och äter gröt.
Kändes tungt ett tag, men det gick över.
Syrran va ju med barn och jag satt häktad och kunde inte ge henne det stöd hon kanske behövde, hur fan kunde det bli såhär..
Tur att hon har en bra kille och andra som han kan förlita sig på.
Kl 11 var det lunch och då var det julbord, det fanns det mesta som jag önskade på ett julbord.
Gott som fan var det!!
Kl 16 var det middag, då var det tomtegröt och två skink mackor, oj va gott det oxå var!
La mig tidigt och försökte sova den kvällen för att inte behöva tänka så mycke på att det va julafton..
Den 25-30 Hände det inget spec, hade alla vanliga dagsrutiner.
Onsdag 23/12 Vykort
Började dagen som vanligt med frukost sen promenad vid 9.
Promenad tiden gick rätt fort, tänkte mycke på att jag skulle sitta i en liten jävla cell över jul och nyår...
Kände mig knappt nå patetisk..
När jag kom ner från promenad gården så låg det en liten hör med vykort.
Dem var från, kusin, syrran och moster.
Kändes helt fantastiskt att få läsa några ord från mina närmaste igen.
Värmde nå oerhört i mig.
Skönt att folk bryr sig om mig även fast dem vet vad som har hänt.
dem vet ju mitt sanna jag, som tur är.
En tant från personalen öppnade luckan, som finns i cell dörren, och berättade att jag får börja läsa dagstidningar nu.
Så jag fick in NA och kunde få reda på något från omvärlden.
Jag hade ju fan ingen anning om vad som hade hänt där ute
Jag fick en konstig känsla när jag fick börja läsa nyheter, det kändes ännu mer att jag var inlåst.
Jag kunde ju inte ta del av vad som stod i tidningen. Jag kunde ju inte gå på några matcher som dem skrev om i tidningen, jag kunde ju inte heller gå på stan i jul stöket som alla andra gjorde.
Jag fick sitta i min jävla cell och kolla ut genom fönstret som ett jävla fån, var det värt det??? Absolut inte...
På eftermiddagen kom en från personalen in med ett fråge formulär som vi fyllde i tillsammans.
När vi var klara bad jag henne att kalla hit sjuksköterskan.
Jag hade slut på blodsocker stickor och kanyler.
Jag fick dem grejorna och en ny blodsocker mätare.
Jag berättade för sjuksköterskan att mina socker värden inte är så bra pga att jag inte får träna så mycke.
Var tredje dag, det är ju ett jävla skämt!
Så han skulle ficka så att jag fick träna minst varannan dag.
Tisdag 22/12 Jag får brev!!!
Men jag har varit ute en annan morgon när det var -20 grader, så det gick ganska bra att vara ute. När jag hade gått några varv så domnade benen bort och då var det bara att köra på!
Det var ingen annan än jag som va ute en hel timme varje dag så personalen var jävligt imponerade haha.
När jag hade gått min promenad och kom till min cell så låg det en liten hög med brev!
Gissa om jag blev glad?
Jag kände klumpen i magen innan jag ens hade tagit upp dem från golvet.
Spännd av förväntan på vilka det var så gick jag in i cellen och satte mig vid mitt skrivbord och vände upp breven och kollade vilka jag hade fått i från.
Jag hade fått från Mamma o kim, Pappa och hans fru och sedan hade jag fått från min barndoms vänns familj.
Det var den tyngsta dagen hittils!
Jag grät o grät o grät i flera timmar efter det.
Det var så fruktansvärt jobbigt...
Hela den dagen var förstörd sen, även om ja var nere så kände jag mig starkare, det fanns faktiskt folk där ute som fortfarande brydde sig om mig på riktigt!
Efter några timmar kom det in två krista herrar o knackade på min cell.
Dem kommer till oss intagna varje vecka och frågar om vi vill komma ut och prata lite.
Dem bjöd på kaffe och bakelse, jag tog bara kaffet eftersom jag har diabetes och sen gav dem mig en "jul klapp" eftersom det var julafton snart...
Vi fick två böcker : Nya testamenet och en annan bok som heter huliganen.
Jag läste lite i Nya T och sen läste jag hela Huliganen, riktigt bra bok!!
Sent på kvällen satte jag mig och skrev tillbaka till dem som hade skickat till mig. Det tog himla lång tid, jag fick skriva om några brev för att dem vart helt blöta av tårar...
Det gick inte att hålla dem tillbaka, det var en känslo laddad dag..
Jag är fruktansvärt glad för alla breven som jag fick under hela min tid i häktet, dem betydde ocg betyder fortfarande oerhört mycket för mig!
Måndag 21/12 Förhör!
Hon berättade att hon, hennes kille och en kompis till dem (och mig) skulle iväg till thailand i januari. Helvete va avundsjuk jag blev!!
Men va roligt det är att få prata med någon!
Sitter ju ensam i cellen i stortsett hela dygnet och kan inte prata med någon.
Gick min dagliga promenad, fick gå ut kl 9.30.
Tiden gick jävligt sakta, kunde inte tänka på något vettigt, det dök upp nya saker i huvet hela tiden, inget samman hängande alls.
Efter ett tag gick det bättre jag började tänka på Rickard, hur har han och sara det?
Har dem vänt mig ryggen nu?
Jag har ju inte hört något från någon förutom mamma, genom min advokat.
Vi har pratat mycket om att försöka starta ett eget gym märke och när jag gick ute på min promenad fick jag en idé och så fort jag kom ner till min cell´igen så började jag skissa lite på en slogan och symbol.
Kom inte fram till något egentligen, men nu hade jag ju börjat på något iaf.
Kl 13 var det dax för förhör, hon som är min förhörsledare kom och knackade på min cell.
Jag blev nervös varje gång jag skulle iväg på förhör.
Eftersom jag inte sa hela sanningen i början så var det ju lite svårt att hålla reda på det jag hade sagt, inte sagt och hur jag har sagt det.
Jag hade ju printat in en version i mitt huvud som jag nästan själv trodde så det var väl inte så himla svårt att hålla reda på det jag hade sagt egentligen, men jag blev nervös varje gång iaf.
Jag blev kallsvettig, lite skakig och fick en klump i magen.
Både min advokat och även hon sov förhörde mig gillade mig sa dem, jag hade en bra personlighet tyckte dem.
Det gjorde att jag kände en viss trygghet hos advokaten och polisen, jag ville nästan hjälpa polisen med sitt arbete och säga hela sanningen till henne pga av att hon va snäll mot mig.
Men det gick bara inte, då skulle jag ju sätta min mamma och brorsan rejält i klistret och det skullle inte falla mig in att göra!!
Hon va ju snäll och så men många gånger gjorde hon mig irriterad.
Hon ställde samma frågon om och om igen, ibland jävligt dumma frågor, det tyckte hon oxå, men hon var tvungen att göra för det hade hon blivtit tillsagd att göra från högre uppsatta.
Hon gör ju bara sitt jobb.
Hon är duktig på det hon gör för hon formulerade vissa frågon och fick fram lite olika svar även fast det var samma fråga egentligen.
Försökte skydda min hvudman i hela härvan, men hon formulerade om på något jävla vis så jag försa mig en gång och då var det kört direkt.
Vad skulle jag göra, det va ju för sent att ändra sig nu ju...
Förhöret varade i 1 1/2 timme och jag var helt svettig efter det, jag satt och spännde mig under hela förhöret.
Jag var ju orolig för vilka frågor dem skulle ställa.
Dem kanske hade kommit på något nytt om brorsan och mamma, hade dem hittat preparaten som va hos henne??
Någon gång så måste dem ju fråga om vart resten av preparaten är.
Eller har jag sådan tur att dem aldrig får reda på det?...
Etfer förhöret satt jag polisen och min advokat och pratade ett tag. Skönt att slippa knalla iväg till cellen direkt.
Vi pratade om lite allt möjligt, dem frågade om det var jobbigt när dem pratade om var dem gjorde på fritiden.
Men det tyckte jag inte. Bara kul o höra om dem har gjort nå kul.
Direkt efter att vi hade pratat klart fick jag gå till min cell igen, men jag han inte gå in i cellen förns dem sa att jag skulle iväg till motionen.
Men jag var tvungen att gå in i cellen och äta mitt äpple och dricka min mjölk som jag för varje dag mellan 13.30 och 14.00 för att hålla sockret i schack.
Körde på som vanligt på gymmet nästan, ökade på farten på löp bandet lite, det kändes efter passet vill jag lova.
På eftermiddagarna kollar jag alltid på smalville och det är därifrån jag fick lite inspiration till mig "gym logga".
Den är nästan klar nu.
