Innan frukosten kom "Anna" in till mig och pratade en stund.
Hon berättade att hon, hennes kille och en kompis till dem (och mig) skulle iväg till thailand i januari. Helvete va avundsjuk jag blev!!
Men va roligt det är att få prata med någon!
Sitter ju ensam i cellen i stortsett hela dygnet och kan inte prata med någon. 

Gick min dagliga promenad, fick gå ut kl 9.30.
Tiden gick jävligt sakta, kunde inte tänka på något vettigt, det dök upp nya saker i huvet hela tiden, inget samman hängande alls.
Efter ett tag gick det bättre jag började tänka på Rickard, hur har han och sara det?
Har dem vänt mig ryggen nu?
 Jag har ju inte hört något från någon förutom mamma, genom min advokat.
Vi har pratat mycket om att försöka starta ett eget gym märke och när jag gick ute på min promenad fick jag en idé och så fort jag kom ner till min cell´igen så började jag skissa lite på en slogan och symbol.
Kom inte fram till något egentligen, men nu hade jag ju börjat på något iaf.

Kl 13 var det dax för förhör, hon som är min förhörsledare kom och knackade på min cell.
Jag blev nervös varje gång jag skulle iväg på förhör.
Eftersom jag inte sa hela sanningen i början så var det ju lite svårt att hålla reda på det jag hade sagt, inte sagt och hur jag har sagt det.
Jag hade ju printat in en version i mitt huvud som jag nästan själv trodde så det var väl inte så himla svårt att hålla reda på det jag hade sagt egentligen, men jag blev nervös varje gång iaf.
Jag blev kallsvettig, lite skakig och fick en klump i magen.

Både min advokat och även hon sov förhörde mig gillade mig sa dem, jag hade en bra personlighet tyckte dem.
Det gjorde att jag kände en viss trygghet hos advokaten och polisen, jag ville nästan hjälpa polisen med sitt arbete och säga hela sanningen till henne pga av att hon va snäll mot mig.
Men det gick bara inte, då skulle jag ju sätta min mamma och brorsan rejält i klistret och det skullle inte falla mig in att göra!!

Hon va ju snäll och så men många gånger gjorde hon mig irriterad.
Hon ställde samma frågon om och om igen, ibland jävligt dumma frågor, det tyckte hon oxå, men hon var tvungen att göra för det hade hon blivtit tillsagd att göra från högre uppsatta.
Hon gör ju bara sitt jobb.
Hon är duktig på det hon gör för hon formulerade vissa frågon och fick fram lite olika svar även fast det var samma fråga egentligen.
Försökte skydda min hvudman i hela härvan, men hon formulerade om på något jävla vis så jag försa mig en gång och då var det kört direkt.
Vad skulle jag göra, det va ju för sent att ändra sig nu ju...

Förhöret varade i 1 1/2 timme och jag var helt svettig efter det, jag satt och spännde mig under hela förhöret.
Jag var ju orolig för vilka frågor dem skulle ställa.
Dem kanske hade kommit på något nytt om brorsan och mamma, hade dem hittat preparaten som va hos henne??
Någon gång så måste dem ju fråga om vart resten av preparaten är.
Eller har jag sådan tur att dem aldrig får reda på det?...

Etfer förhöret satt jag polisen och min advokat och pratade ett tag. Skönt att slippa knalla iväg till cellen direkt.
Vi pratade om lite allt möjligt, dem frågade om det var jobbigt när dem pratade om  var dem gjorde på fritiden.
Men det tyckte jag inte. Bara kul o höra om dem har gjort nå kul.

Direkt efter att vi hade pratat klart fick jag gå till min cell igen, men jag han inte gå in i cellen förns dem sa att jag skulle iväg till motionen.
Men jag var tvungen att gå in i cellen och äta mitt äpple och dricka min mjölk som jag för varje dag mellan 13.30 och 14.00 för att hålla sockret i schack.

Körde på som vanligt på gymmet nästan, ökade på farten på löp bandet lite, det kändes efter passet vill jag lova.

På eftermiddagarna kollar jag alltid på smalville och det är därifrån jag fick lite inspiration till mig "gym logga".
Den är nästan klar nu.