Började dagen som vanligt med frukost sen promenad vid 9.
Promenad tiden gick rätt fort, tänkte mycke på att jag skulle sitta i en liten jävla cell över jul och nyår...
Kände mig knappt nå patetisk..

När jag kom ner från promenad gården så låg det en liten hör med vykort.
Dem var från, kusin, syrran och moster.
Kändes helt fantastiskt att få läsa några ord från mina närmaste igen.
Värmde nå oerhört i mig.
Skönt att folk bryr sig om mig även fast dem vet vad som har hänt.
dem vet ju mitt sanna jag, som tur är.

En tant från personalen öppnade luckan, som finns i cell dörren, och berättade att jag får börja läsa dagstidningar nu.
Så jag fick in NA och kunde få reda på något från omvärlden.
Jag hade ju fan ingen anning om vad som hade hänt där ute 
Jag fick en konstig känsla när jag fick börja läsa nyheter, det kändes ännu mer att jag var inlåst.
Jag kunde ju inte ta del av vad som stod i tidningen. Jag kunde ju inte gå på några matcher som dem skrev om i tidningen, jag kunde ju inte heller gå på stan i jul stöket som alla andra gjorde.
Jag fick sitta i min jävla cell och kolla ut genom fönstret som ett jävla fån, var det värt det??? Absolut inte...

På eftermiddagen kom en från personalen in med ett fråge formulär som vi fyllde i tillsammans.
När vi var klara bad jag henne att kalla hit sjuksköterskan.
Jag hade slut på blodsocker stickor och kanyler.
Jag fick dem grejorna och en ny blodsocker mätare.
Jag berättade för sjuksköterskan att mina socker värden inte är så bra pga att jag inte får träna så mycke.
Var tredje dag, det är ju ett jävla skämt!
Så han skulle ficka så att jag fick träna minst varannan dag.