Det var några dagar sedan som jag skrev i dagboken. Nu har en stor sten släppts från magen. Jag hade förhör i måndags och det va väl inget märkvärdgt, tills hon droppade at vi skulle gå igenom massor med telefon samtal som jag har haft. Efter det har jag mått nå fruktansvärt dåligt,fy fan. Dem har seriöst haft telefon avlyssning på mig. Hur är det möjligt, för att dem ska få göra det krävs det väl en massa konstiga intyg, misstankar och dem måste ju haft span på mig skit länge. Vad har jag sagt i telefonen egentligen. Vi har ju haft ett nummer som bara jag och min "chef" vet om. Det byter vi ju med jämna mellanrum för att ingen ska kunna ha avyssning på oss. Så fort hon berättade det i måndags så ville jag prata med min advokat, men han var inte tillgänglig då. Ångesten tryckte i hela kroppen på mig och jag kallsvettades som fan. Jag mådde illa och fick kväljningar titt som tätt... Nu måste det ju komma fram saker som jag har döljt för dem. Helvete hur fan ska det här sluta egentligen?... Jag hade migrän på tisdagen när jag vaknade kl 6. Jag hade sovit max 2 timmar den natten, mådde riktigt dåligt. Jag fick en panodil av personalen men migränen släppte inte iaf. På eftermdagen fick jag en migrän tablett av sjuksköterskan. Den hjälpte efter ca 3 timmar och jag kunde bli människa igen. Men efter det så fick jag en väldigt obehaglig känsla i halsen och magen, fick massor med slem i halsen och sura uppstötningen, usch och fy fan va äckligt! Somnade kl 21 den kvällen. Idag onsdag vaknade jag kl 7.05 satte på tvn och kollade på the voise som vanligt. Kl 10 kom min advokat hit. Fan va glad jag blev. Jag kunde äntligen prata med någon om vardagliga saker. Ha ett vanligt samtal, det kändes fantastiskt! Sen kom vi in på lite allvarliga saker och jag ställde hypotetiska frågon till honom och han gav mig väldigt bra svar. Så nu mår jag lite bättre faktiskt. Så mycket ångest som jag har haft under måndagen och tisdagen har jag aldrig någonsin haft, mådde så sjukt jävla dåligt. Saknar faktiskt "Anna", henne kunde jag ju prata med här på häktet och jag visste att hon faktiskt brydde sig om mig. Men nu hade ju hon viktigare saker att ta itu med. Stackars, stackars,stackars dig, tänkte mycket på dig.. Hoppas att hon kommer tillbaka snart iaf. Allt hade kännts mycket lättare om jag kunde säga hela sannigen till polisen. Jag ljuger väl förskräckligt dåligt, men så länge dem inte kommer med konkreta bevis så säger jag inget längre, jag har redan sagt för mycket... Fast iofs så kmr jag nog inte berätta så mycket mer även om dem kommer med mer bevisnig..

Fick motion tidit i dag, redan 9.40 var klockan. Jag var lite seg men det gick bra iaf. Sprang 20 min sen körde jag lite styrka för benen. Har inte kört nå styrka direkt så det kändes ordentligt i benen vill jag lova. Körde även lite styrka för överkroppen. Hände egentligen inget spec den dagen, mådde ok.

Dagen började ganska bra. Jag vaknade kl 7 fast larmet inte skulle ringa förns kl 8.15. Jag låg kvar i sängen och försökte somna om, men det gick inte. Kände mig varken glad eller ledsen. KOllade på LA inc och vart super inspirerad, vill tatuerna mig nu. Hela min högra arm ska bli en fenix fågel. Fick min promenad kl 10.15. Väl ute i min "tårt bit" fick jag världens klump i magen. Det kom som en blixt från klar himmel. Tårarna nästan bokstavlingen sprutade. Jag mådde sjukt dåligt. Alla negativa tankar kom upp och jag har verkligen kämpat hårt för att inte dem ska dyka upp i huvudet. Men det gick inte att hålla tillbaka den här gången. Jag grät så mycket att jag inte kunde stå upp, jag fick sätta mig på knä. All kraft försvann. Personalen som hade vakt uppe på promaenad taket kom ut till mig ganska snart och försökte trösta mig. Men det gick inte och jag bad dem gå in igen. Jag sansade mig lite och ställde mig upp tog tag i gallret och kollade ut över örebro en stund sen gick jag i min cirkel igen. Jag var helt förstörd, vart kommer allt negativt ifrån? Varför kan jag inte bara gilla läget hela tiden, jag kan väl får vara likgilltig, vaken glad eller ledsen.. Jag vet att jag skulle klara av 6 månader i fängelse men om jag får et längre straff så är det inte så lätt längre tror jag. Risken är ju stor att det blir längre än så... Jag skulle vilja, om möjligt, ha ett alternativt straff. Jag är övertygad om att en person som jag inte ska sitta i fängelse. Hur lätt är det att hålla krimnalitet borta om jag är omringad av kriminella dygnet runt? Det är förmodligen inte bra för någon att "sitta inne". Såg på nyheterna om en 40 åring som hade våldtagit en 14 årig flicka, han fick bara 2,5 års fängelse... hur fan är det möjligt??? Den jäveln borde få k**en avskuren, förbannade jävla gubb jävel! Mitt straff kommer sannolikt bli ungeför samma som för honom, men i mina ögon har han gjort något som är väldigt mycke grövre..men man kan ju kanske inte resonera så heller. JaG vet att jag är ganska lätt manipulerad och jag är övertygad om att många på en anstalt skulle få med mig på saker som jag inte borde. Hur ska man kunna lite på någon där inne eller över huvetaget, jag kan ju inte ens lita på mig själv.. Skrev ett brev på eftermiddagen till farmor. Ska skriva ett brev till jennie oxå så att jag kan skicka breven i morgon söndag. Fick ett långt träningspass i dag. 1 h 40 min, personalen tyckte att jag behövde det.. Dem är så snälla! Vet inte men jag tror att jag får en ny " smekmånad" snart (diabetes term) Tog 2 enheter till frukost och lunch och sen när klockan var 13.30 hade jag ett blodsocker värde på 4,4 hur kan det vara så lågt??

Jag vet inte, men jag tror att brorsan fyller i dag. Annars är det mamma. Blandar ihop deras födelsedagar. Hur som helst grattis!! Önskar att jag kunde vara hemma på din 17 år:s dag kim! Du vet att jag tänker på dig! Igår kväll låg jag och tänkte på det som sades på omhäktningen. Jag borde verkligen inte ha alla restriktioner som jag faktiskt har just nu. Dem sa ju att jag inte inte länger kan försvåra utrednigen om jag sattes på fri fot. Jag och min advokat skulle överklaga beslutet om fortsatt häktning. Det nya datumet för omhäktning är 3/2. Fattar dem inte att man mår dåligt här inne när man inte får prata eller träffa någon. Det är över 1 månad sedan jag fick höra någon näras röst.. Förstår dem inte att det gör ont i mig... Hon som förhör mig kom in till mig strax före kl 11 och frågade om jag kunde tänka mig att ge ut lösenorden till mina mail, dum i huvet som jag var så gav jag henne alla mail och koder som jag hade... Men hon hotade med att dem skulle åka och beslag ta mamma dator annars. Det ville jag ju verkligen inte, för då finns det ju risk att fler än jag råkar illa ut. (så här i efterhand så inser jag att jag absolut inte skulle gett ut någonting till poliserna, mailen var kryprerad och dem skulle aldrig kunna komma in på min mail utan mitt lösenord. Dem beslagtog datorn fast jag lämnade ut allt jag kunde till dem. Dem kör med riktigt fula knep. Det finns oerhört mycket som jag inte på något sätt hade behövt berättat för dem.) Hon frågade oxå om jag kunde berätta hur mycket doping jag hade skickat iväg, men hur i helvete skulle jag kunna veta det?? Det är ju fruktansvärt mycket och det kan jag omöjligt hålla koll på. Det skulle bli förhör nästa vecka sa hon, på onsdag trodde hon. Det kommer att ta tid med utrednigen, räkna ut allt och gå igenom alla mina mail. Av någon anledning ville hon ha mitt användarnamn till gymgrossisten, där finns det ju inget att dölja så hon fick det såklart, men det verkade skumt. Det är ju ett kosttillskotts företag, eller?? (Jag vet ju nu efter några rättegångar att några som äger en gymgrossisten butik har använt gymgrossisten som målvakt.) Nu vill jag verkligen inte vara kvar här längre, det är så jävla jobbigt att sitta här dag in och dag ut. Alla dagar ser nästan likadana ut. Det här måste vara mycke värre aän att sitta i fängelse, jag längtar fan dit. Där är man ju mer "fri" här är jag inlåst i cellen minst 22 timmar om dygnet. Men som tur är blir jag ju van, men det är fortfarande jobbigt. Jag kan ju titta ut genom mitt förnster och kolla ner på folk som går på gatan nedanför. Dem är helt ovetande om att jag sitter och kollar på dem och inte kan gå ut själv.. Kan inte allt bara vara över? Hur svårt kan det vara att förstå att jag inte är uppe i toppen på den här utredningen? Jag är ett litet hjul och jag vet ju ingenting om den "organisationen"

Idag var det omhäktningsförhandling. Hade verkligen hoppats på att få åka hem idag. Men så vart det inte. Mådde riktigt jävla dåligt efter den förhandlingen. Ville hem och träffa brorsan, syrran, mamma o alla andra som jag saknar. Det skar i hela mig när jag kom ner till min cell, det gick inte att sluta gråga. Det smärtade verkligen att få gå in i cellen och veta att jag kommer få vara kvar i absolut minst 2 långa jävla veckor till innan nästa omhäktning ska hållas. Fick verkligen bita ihop uppe på förhandlngen, när dommaren sa att dem kommer hålla mig kvar i häkte. Ville bara brista ut i gråt då.. det var fruktansvärt.. Men jag kunde bara inte sitta o gråta framför min advokat, dommaren, och alla vakter som var tvunga att vara med. Kände mig riktgit jävla patetiskt, men jag tyckte så jävla synd om mig själv då. Fick två brev från mamma och ett från Jennie idag. Eftersom jag heter typ Cry baby i andra namn så behöver jag väl kanske inte berätta att jag satt och grät som en liten flicka igen.. Fick ett kort på bebisen i magen, riktgit fränt!! Idag stod jag upp och kissade för första gången somjag kom upp hit till häktet. Kan va jävligt kul o veta! =) En från personalen kom tillbaka idag, hon har varit ledig en vecka. Hon hade inga brillor idag för dem hade hon glömt hemma så hon hade lite ont i huvet. Kiosken var här idag, ville ha lypsyl men dem var slut.. Jag köpte tuggummi, dextrosol och choklad DRA ÅT HELVETE VA GOTT DET VAR!! Det K*****de i munnen när jag åt det..

Igår när jag var ute på promenaden så hörde jag en kvinna i rastgården brevid mig. Hon satt och grät, jag tyckte så synd om henne för jag vet ju hur det kan vara ibland.. Det vart inget förhör idag heller, hur fan är det möjligt?? Det kan bara betyda att dem tänker skjuta upp åtalet ytterligare några veckor för att få mer tid. Jävla svin, hatar den där jävla Fi**an till åklagare!! Kollade på handbollen idag med, gissa vilka som förlorade igen!! Helvete, det bara kokade i mig ibland, jag böt kanal när det var 8 min kvar, klarade inte av att titta...

Vart inget förhör idag heller... Det va väl skönt det, men det hade vartit bra att få det avklarat. Men då finns ju riksken att det kunde blivit ytterligare ett förhör i morgon om det ville sig illa. Skrev ett brev till Jennie idag. Hade inte svarat på hennes senaste brev, så jag var tvungen. Jag hade dåligt samvete! Körde intervall på löpbandet idag, det vart riktigt jävla svettigt, men fan va skönt det va att få ur sig massa negativ energi! Kollade på Handbollen, sverige förlorade och fy fan va arg jag vart då!! I halvtid stod det ju för fan 13-7 till sverige, men sedan tappade dem allt!! Men hade inte Beutler stått i målet hade det blivit större siffror..

Vaknade kl 7 utan att klockan hade ringt. Satte på tv:n och The Voice började idag igen. Det kom in en journalist som heter Leone in i studion, hon jobbar åt Expressen. Jag tyckte att hon va nå sjukt jävla lik "E" stora syster, sick.. Trodde att jag skulle få gå på förhör idag , var inte ett dugg nervös eller orolig för det förns klockan vart 12.30. Vet inte varför jag vart det just då, men det kan vara att dem andra förhören alltid har börjat kl 13. Blir nog förhör i morgon ist. Är riktigt orolig för det nu. Har riktigt ont i magen nu, vad fan ska jag ta mig till. Förr eller senare kommer dem säkert komma på allt som jag döljer för dem. Undrar verkligen vad dem ska fråga nu... Kollade på idrottsgalan. Helena Jonsson fick Jerring priset.

Klockan ringde som vanligt 8.15 (det är ju helg). Ligger alltid kvar i 5 minuter. Men idag så kom dem mycket tidigare med frukosten än vanligt. Så jag fick panik, för man får ju ingen frukost om man inte är på klädd eller inte har bäddat sängen!! Men som tur är på är persolnaen super! Vi skojade och skrattade lite. Jag bad om ursäkt för att jag inte hade gått upp. Jag frågade om när toan blir fixad, det skulle den bi snart sa dem, det var inget personligt skojade dem om. Kollade på slalom och sprint på tv. Gillade inte det förut spec mycke men nu var det många svenskar med. Både damer och herrar. Det vart ju svenskt på pallen för både damer och herrar. Börjar nästan tycka att det är riktigt obehagligt med promenader nu, det kommer upp så jävla mycket obehagliga tankar hela tiden! Mycket tankar på min svar som jag ger på förhören. Sen började jag tänka mycket på "Anna" undrar hur hon mår egentligen??.. Av någon anledning kom E upp mitt huvud. Jag har gått vidare och behöver inte henne. Men hon har gjort fotavtryck i mig som aldrig kommer at försvinna, på något sätt formade hon mig. Hon va bra för mig just då, men nu i efterhand så var det bra att det tog slut. Och det är nog ömsesidigt. Det har varit en seg dag, tiden har stått still känns det som. Promenad vid 9.30 och motion kl 13.. Det blir så jävla långt till middagen när jag tränar kl 13. Kl 20.30 ver det "en annan del av köping" på tv jag skrattade s mycket att jag fick ont i magen! Efter det kollade jag på Johan Falk- vapenbröder. En bra film tyckte jag.

Drömde en jävligt konstig dröm i natt. Jag fick komma ut från häktet, ingen ville prata med mig eller ens titta på mig. Mamma hade fått körkortet och sen drömde jag en konstig äventyrs dröm. Sen vaknade jag besviken och insåg att jag fortfarande låg i min cell... Undrar hur mamma mår, hoppas hon har det bra. Det här låter nog jävligt osannolikt, men jag tror att det spökar i cellen!! Vaknade i natt av jag jag hörde tt konstigt ljud från toaletten. Det lät precis som om någon knackade hårt med nageln mot toalett locket. Sen hörde jag det igen, igen,igen och igen! Jag gick upp och gick in på toan och kollade och då slutade det. Det upphörde i ca 3 minuter men sen började det igen.. Gick upp igen och tände lyset för att kunna se, då slutade det igen en liten stund. Men det blrjade snart igen men då orkade jag inte gå upp och kolla, somnade efter en stund som tur var. Skummt!!! Jag har upplevt värre saker med spöken med E, så det här va ingenting. Tog som vanligt 4 enheter insulin till frukost och åt precis samma frukost som jag alltid har gjort dem senaste 5 veckorna. Men idag fick jag ett sockerfall, gick ner till 3,6 det va inte så roligt. Lär sänka en enhet till frukosten. Fick sockerfall igår vid lunchen och då tog jag bara 3 enheter. Konstigt... Fick min promenad kl 14.40. Den där surf***an sa att det inte fanns någon tid för motion, vilket samanträffande att det just hände när hon jobbade, för det går alltid annars.. Alla som jag har träffat här på häktet och i polishuset i överigt har varit väldigt trevliga, men inte hon. Va fan är det för fel på människan.. KOllade på Rocky Balboa 21.25, det är min typ av film älskar sånna filmer! kl 00.00 gick jag på toa och pinkade och när jag skulle spola så gick det inte! Det va stopp i systmet, det skulle bli fixat under morgon dagen, rätt jävla äckligt!!!

Hon den blonda tjejen som jag inte gillar, och som med största sanolikhet inte gillar mig heller, var med för första gången och delade ut frukost. jag bad precis som alla andra dagar om promenad och motion. Men då sa hon direkt med sin spydiga jävla atityd att det minsan inte var "min dag". Måste hon vara så jävla otrevlig??? Va fan har jag gjort henne egentligen??? Sjuksköterskan kom in på förmiddagen, jag bad dem att han skulle komma igår men då var jag inte i min cell när han väl kom. Fick massa diabetes grejer som jag var tvungen att ha. Fick ett brev från mamma, hon hade blivit akut opererad! stackars mamma. Undrar hur det går för kim då? Antar att mamma ringer och väcker honom på mornarna, för han är hopplös!!! Hoppas att mamma återhämtar sig sanbbt. Min advokat ringde på eftermiddagen. Han är så himla trevlig. Han tycker att jag gör ett strålande intryck varje gång vi ses, kul att höra! Advokaten ser på mig att jag är rädd för min "huvudman", han tycker nog att jag golar ner honom. Men han kommer nog inte dölja något han heller. (och så var det oxå, vi har sagt exakt samma saker på våra förhör) Jag sa ju bara som det var helatiden.

Klockan är 12.43, snart förhör. Dra åt helvete va nervös jag är, va fan kommer dem fråga???? Kunde knappt sova alls den natten. Har precis skrivit ett brev till Rickard & Sara. Tok jobbigt att skriva, saknar dem så sjukt jävla mycke. Längtar så efter att få träffa dem!! Fick in några brev på morgonen en liten stynd innan jag fick gå ut på promenad, han läsa syrrans brev och fan va rörd jag vart hon skrev så känslosamma saker så jag kunde inte på något sätt hålla tillbaka tårarna även fast jag visste att dem snart skulle komma och hämta mig för promenad. Det är inte kul att sitta och gråta när någon kommer in och ser mig. Jag vill ju visa att jag är stark där inne. Ingen ska behöva veta att jag mår dåligt. Vill inte bli behandlad annorlunda bara för att jag mår dåligt, personalen har ju viktigare saker att ta hand om! klockan är 15.10 och jag satt i förhör i lite drygt 2 jävla timmar! Jag var helt slut efter det,jag satt och spännde mig under hela förhöret. Jag var helt genom svettig när jag gick upp till cellen igen. Dem frågade mig en massa konstiga frågor som jag inte förstår sambandet mellan mitt brott och frågorna som dem ställde. Nu har jag läst syrrans brev 3 gånger och jag gråter varje jävla gång. Hon skrev ett så himla fint brev om att hon hade tänt ljus för mig och önskat mig Gott Nytt År. Hur fint är inte det?!!! Köpte 7 äpplen och ett paket tuggummi när kiosken var här. Frågade om dextrosol men dem hade inte dey, men hon skulle fixa det åt mig till nästa vecka när dem kommer med kiosken. Jag va riktigt trött hela eftermiddagen och kvällen pga förhöret, jag va helt slut både mentalt och fysiskt orkade ingenting! Gick och la mig kl 20. Tror att det är jätte svårt att sätta sig in i hur jag hade det med allt, jag skulle själv aldrig kunna sätta mig in i min situation om jag aldrig hade varit där jag va. Det är en oerhörd stress hela tiden eftersom man inte vet någonting om hur det går med allt, och man vet aldrig när någon kommer in i cellen. Det kan komma någon vilken sec som helt. Och när man va "tvungen" att inte säga hela sanningen på förhören så var det jobbigt att hela tiden undra om dem har kommit på vart resten av dopingen var. Eller om dem har kommit på något om mamma och brorsan. Jag visste ingenting.