Klockan är 12.43, snart förhör. Dra åt helvete va nervös jag är, va fan kommer dem fråga???? Kunde knappt sova alls den natten. Har precis skrivit ett brev till Rickard & Sara. Tok jobbigt att skriva, saknar dem så sjukt jävla mycke. Längtar så efter att få träffa dem!! Fick in några brev på morgonen en liten stynd innan jag fick gå ut på promenad, han läsa syrrans brev och fan va rörd jag vart hon skrev så känslosamma saker så jag kunde inte på något sätt hålla tillbaka tårarna även fast jag visste att dem snart skulle komma och hämta mig för promenad. Det är inte kul att sitta och gråta när någon kommer in och ser mig. Jag vill ju visa att jag är stark där inne. Ingen ska behöva veta att jag mår dåligt. Vill inte bli behandlad annorlunda bara för att jag mår dåligt, personalen har ju viktigare saker att ta hand om! klockan är 15.10 och jag satt i förhör i lite drygt 2 jävla timmar! Jag var helt slut efter det,jag satt och spännde mig under hela förhöret. Jag var helt genom svettig när jag gick upp till cellen igen. Dem frågade mig en massa konstiga frågor som jag inte förstår sambandet mellan mitt brott och frågorna som dem ställde. Nu har jag läst syrrans brev 3 gånger och jag gråter varje jävla gång. Hon skrev ett så himla fint brev om att hon hade tänt ljus för mig och önskat mig Gott Nytt År. Hur fint är inte det?!!! Köpte 7 äpplen och ett paket tuggummi när kiosken var här. Frågade om dextrosol men dem hade inte dey, men hon skulle fixa det åt mig till nästa vecka när dem kommer med kiosken. Jag va riktigt trött hela eftermiddagen och kvällen pga förhöret, jag va helt slut både mentalt och fysiskt orkade ingenting! Gick och la mig kl 20. Tror att det är jätte svårt att sätta sig in i hur jag hade det med allt, jag skulle själv aldrig kunna sätta mig in i min situation om jag aldrig hade varit där jag va. Det är en oerhörd stress hela tiden eftersom man inte vet någonting om hur det går med allt, och man vet aldrig när någon kommer in i cellen. Det kan komma någon vilken sec som helt. Och när man va "tvungen" att inte säga hela sanningen på förhören så var det jobbigt att hela tiden undra om dem har kommit på vart resten av dopingen var. Eller om dem har kommit på något om mamma och brorsan. Jag visste ingenting.