Ännu en helg har gått.

Den här helgen har varit den tråkigaste helgen någonsin som jag har varit frihetsberövad.

Tiden har stått still. Nästan bara skit på Tv:n.

 

Har nyss kollat på wipe out. Det var ganska roligt, men jag kollade bara en stund.

Kollade på sporten oxå, förbannade jävla AIK gick upp i elitserien.

Hade hellre sett Leksand och södertälje där.

 

Jag börjar känna stor ångest.

Det tynger mig oerhört mycket att behöva sitta här inne dag in och dag ut.

Jag sitter ofta på mitt skrivbord och tittar ut genomfönster och bara bryter ihop.

Det känns så jävla tungt när jag ser folk nere på backen som är ute och leker med sina hundar på någon gräsplätt.

Dem kan gå där ute och leka med sin hund och bara ha det kul..

 

På tisdag är det omhäkting igen. Jag har stora förväntningar på att få bli frisläppt.

Både polisen och min försvarare har sagt saker som gör att jag har dem stora förväntningarna.

Så nu känns det som att jag verkligen kommer att bli det.

Jag vill ju inte ha några förväntningar alls.

Blir jag släppt så blir jag. Försöker att inte tänka på det, men jag vill ju så gärna åka hem!

Blir jag inte släppt så kommer jag att bli så besviken, ledsen och arg.

Jag vet väl egentligen inte hur jag kommer att reagera och det skrämmer mig lite.

Antingen blir jag världens lyckligaste eller så bryter jag ihop totalt.

 

Det känns i hela kroppen att jag är orolig, jag känner mig nästan sjuk.

Jag har känns såhär några dagar nu.

Och det tär verkligen på mig.

Allt detta bara för att jag hoppas på att få bli frisläppt.

Det är inte förns runt 21 på kvällarna som jag börjar känna mig lite lugn, för då vet jag att jag snart ska sova.

Eller så känner jag mig lugn när jag sänker värmnen i cellen, släcker lampan och kryper ner under täcket.

Jag känner mig ganska harmonisk då när jag har krupit ner under täcket.

Det är klosvart i cellen, svalt och helt knäpptyst.

Det enda jag hör är hur mitt hjärta slår och då känns det lugnt och skönt.

 

 

 

 

 

 

 

Nu var det jävling länge sedan som jag skrev.

 

Det har hänt en hel del!

 

Jag pratade med mamma idag för fösta gången.

Det var helt otroligt skönt att få höra hennes röst.

Jag började ringa hem i hopp om att brorsan skulle svara, men han var inte hemma.

Vi prarade om allt möjligt. Det verkar som att en kompis "J" är inbland på något konstigt vis.

Vart ska detta sluta...

 

Dem verkade må, efter omständigheterna, ganska bra.

Det var skönt att höra.

 

Det var väldigt omtumlande att prata med henne, men rösten höll hela samtalet iaf.

Det var värre senare när jag kom in i cellen igen...

 

Det har varit Påsk, Vi har fått lite Påsk mat! Helvete va gott.

Vi har haft sov morgon fredag, lördag och söndag, Sjukt skönt!

 

Jag fick, för en vecka sedan, byta cell och avdelning.

Nu har jag fönster med "bra" utsikt.

Jag har utsikt över personal parkeringen. Man ser lite träd och en gång väg där jag faktiskt ser folk!

Det låter ju inte värst upphetsande men för mig är det det vackraste jag har sett på väldigt länge!

Det kändes kul att "flytta", jag hade nästan fjärliar i magen.

 

Nu när jag går ut på promenader så får jag gå ut på den stora promenadgården.

Det finns en basketboll och en korg. Och sjävla gårde är säkert 15X15 meter. Enormt stort!!!

Känns nästan förjävligt att säga så, men det är ju den största ytan som jag har vistast på helt ensam.

Jag tar jogging turer där uppe, jag springer 10 varv åt ett håll och 10 varv åt andra hållet osv.

Sen spelar jag basket med mig själv, låtsas att det finns motståndare som jag dribblar av och sen försöket sätta bollen i korgen,.

 

Jag känner stor frihet där uppe. Hur kan jag  känna så?
Kan jag verkligen stänga av allt sådär, jag blir lycklig av att få vara i en drygt 200 m2 stor bur med en boll.

 

Min advokat har blivit sjuk. Han är tydligen väldrig sjuk, han har fått någon magsjukdom.

Så han kan inte längre försvara mig. Fick reda på den den 25/3.

Fy fan, han som var så bra. Tror jag iaf, jag har ju aldrig haft någon annan.

 

Jag skulle haft en ny omhäktningsförhandling den 31/3 men jag hade inte fått någon ny försvarare då, så det vart ingen...

Jag vart jävligt arg för det! Ska det vara så att bara för att min advokat är sjuk och dem inte kan fixa en ny så ska jag inte få en omhäktningsförhandling. FY FAN FÖR RÄTTSSYSTEMET!

Men jag kunde ju inte göra något åt saken, så jag får leva med det.

 

Torsdag den 1/4 hade det kommit ett fax om att jag hart fått en ny försvarare.  Bertil Schultz heter han.

Han kommer från örebro.

Vi pratade en stund i telefon igår. Han skulle få mina papper idag.

Så nu har han att göra!

 

Förra måndagen den 29/3 kom "A" och "T" upp.

Dem hade med sig två stycken nya utredare som presenterade sig.

En stor kille och en brud, rätt snygg faktiskt yehoo.

 

Måste skriva att nu i helgen som varm påsk helgen, så jobbade det en grymt snygg tjej här på min avdelning.

Jag höll på och smälla av.

Mia från skåne haha 

Stor lycka i min tillvaro!

 

Den 25/3 lånade jag boken "svensk maffia". Grymt bra bok.

Jag fick brev från "R" (Min "doping chef") på långfredagen.

Han svarade på brevet som jag har skrivit till honom.

Han trodde inte att vi fick skriva till varandra.

Jag fick lite tips om min fängelse vistelse och lite tränings tips som jag kan göra i cellen.

Armhävningar och situps har jag gjort till förbannelse. 

Ett tips var att jag kunde köpa massa 1,5 l drickor och sen fylla dem med vatten när jag hade druckit upp dem. Då kunde jag lägga dem i två påsar och utföra lite övningar, fan va kul det var!

 

Nu när jag har bytit avdelnig så får jag träna på "gemets" tränigsrum.

Det är mycket större och fräschare! Egen dusch där inne så jag kan ta det lugt och bara hade skönt.

 

Jag har fått lite bildet från jennie. Dem är på mig, kim och Jennie och på jennies gravidmage.

Jag tittar på dem flera gånger varje dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har tänkt på samtalet med pappa hela natten. Jag hör fortfarande hans röst i mitt huvud, det känns som att han är här någonstanns. 

Det var ju helt fantatsikt att prata med honom.

Skönt att höra en röst som jag kände igen så väl.

Fan va jag saknar honom och livet utanför dem här jävla väggarna...

 

Jag va sjukt trött när jag vaknade, visste fan inte vart jag var.

Trodde inte att det var sant när klockan ringde.

 

Fick ju brev i tisdags av Pappa & Laila, kim, Anninca & Malin och ett brev från mamma från när hon satt här i häktet. Brukar läsa breven minst två gånger för att säkra att jag inte har missat något första gången jag läste dem.