Dagarna flöt på som vanligt. Den ena dagen var den andra lik, precis som det har varit den sista tiden. 

 

Rätt som det är knackar det på dörren. 

Det var en av utredarna som kom på besök. 

Hon var rak på sak och berättade att vi ska ha ett kompleternade förhör.

jaha tänkte jag, vad är det nu då.

 

Vi ska bara gå igenom allt i stort och se om du vill lägga till något.

Sen inom dem närmaste dagarna har åklagaren bestämt att du kommer att bli frisläppt...

 

Jag visste inte vad jag skulle, tro, säga eller göra.

J:Menar du allvar?

H:Ja. Hur känns det?

 

Då brister det helt och ja gråter som aldrig förr.

Jag får kippa efter luft, jag får nästan panik av känslan.

Det gör ont i hela kroppen...

 

Jag vet knappt om jag är glad eller ledsen.

Glad för att jag äntligen ska få komma hem men så arg och ledsen för att jag har fått varit här så länge.

Hon kramar om mig och det känns fantastiskt, hon märkte att jag behövde det.

Ingen har kramat om mig och frågat hur jag mår på så väldigt länge.

 

NU ska jag äntligen få åka hem! Jag svävar verkligen på moln när jag går tillbaka till min cell, jag skriker i korridoren där jag "bor" att jag ska äntligen få åka hem snart! 

Den dagen var en av dem lyckligaste i mitt liv.

Hur kommer friheten kännas?

Vad är det första jag ska göra?

Vem ska jag ringa först och berätta?

Fanns så mycket jag kunde fundera och tänka på.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den sista månade hände det egentligen ingenting. Alla dagar var den andra lik. 

Dagarna gick.

Jag gick upp, åt frukost, gick min promenad, oftast i den stora rastgården, va i motionsrummet, fick min dusch. åt lunch, middag och fick min kvällsmacka.

 

Jag läste mina böcker och fångades verkligen i dem. 

Har man tid och ro i kroppen så är det helt underbart att ligga och läsa.

 

Jag fick ju brev men inte lika ofta längre, så när jag väl fick brev så var det ju skit kul. Dem kom med jämna mellanrum.

.

 

I går måndag så kom poliserna upp till mig igen. De,ville ha uppgifterna till mina mail konton. Användarnamn och lösen.
Jag gav dem det direkt eftersom jag redan hade gett dem det en gång.

 

(Sähär i efterhand var det ju helt idiotiskt.

Många av dem uppgifter som jag har lämnat har jag egentligen aldrig behövt lämna.

Dem hade aldrig kunnat få reda på saningen.

Mailen vi använde var ju krypterad. 

Om jag inte hade lämnat ut kontouppgifterna så hade jag förmodligen inte fått såhär högt straff. Det stod svart på vitt i min mail allt dem behövde veta egentligen.)

 

Vi pratade lite allmänt om allt möjligt ett tag och det kändes bra att prata med någon om lite alldagliga saker igen, även om det var lite krystat.

Men dem nya utredarna är inte som "A" och "T". Dem nya kommer inte upp till mig utan anleding. Dem kommer bara upp för att göra sitt jobb sen vill dem egentligen bara gå.

"A" och "T" va mycket bättre. Fan va jag saknar att dem kom upp och satt och snackade lite.

"A" var en bra "må bättre" källa för mig. 

 

Min advokat ringde mig, vi pratade en liten stund om allt och hur jag mådde och så.

Sen började vi prata om omhäktningen.

Han tyckte att vi skulle gå med på att flytta fram den.

Jag blev helt knäckt, va fan skulle vi gå med på det för?

Va i helvete tänker han med, tänkte jag.

Jag hade ju verkligen sett fram emot den här omhäktningen.

Dumt nog hade jag stora förhoppningar på att få bli frisläppt och kunna åka hem.

 

Åklagar JÄVELNS jävla argument var att det finns "kollitsions riskt".

Advokaten sa att då är det ingen mening att försöka ens.

Det där jävla ludret, vet hon vad hon håller på med frågade jag.

Han märkte att jag verkligen blev arg och ledsen.

Han gav som förslag att vi kunde försöka om jag ville,

Men då va jag så arg så jag ville inte endå.

.

Vad är det som tar sådan tid med den här utredningen egentligen.

Hela min tillvaro gick i spillror... 

Jag mådde skit någon timme men det gick över.

Va fan ska jag göra åt saken?

 

Just nu mår jag ganska bra, men jag känner verkligen att jag har varit borta från värkligheten ganska länge nu.

Hur kommer det vara där ute.

Jag kommer nog inte att må bättre med tiden iaf.

 

Jag tror att farmor har skickat en bok till mig.

Men jag vet inte riktigt, fick bara in en bok helt plötsligt.

Får väl ett brev om någon dag när dem har läst igenom det.

Joseph Wambaugh har skrivit den och den heter hollywod station.

Den verkar grym.

 

Sent i söndags natt så hittade jag ett långt snöre i min kudde.

Jag låg och försökte sova när jag kände att det var lite hårt i kudden. Då tog jag bort örngottet och kände, då hittade jag ett hål i den och kunde dra ur någon. Det är någon som jag dragit bort kanten på ett lakan så att det blir ett långt snöre och pillat in i kudden så att någon ska kunna använda det till något.

Jag ringde till centralvakten direkt och förklarade läget. Dem kom direkt och hämtade snöret och sa att det var bra att jag sa till.

. 

 

Dagen efter när jag var uppe på promenad så hade dem inspektion i min cell, en visitation.

Det gick bra, nästan.

Jag har ju fått tips av en polare att jag kan köpa petflaskor och dricka upp dem för att sedan fylla dem med vatten och sedan lägga dem i plastpåsar.

Jag hade 12 st 1,5 liters flaskor fördelade i två påsar.

Då kan jag använda dem och träna med i cellen.

Det har varit skit kul för mig att kunna göra det.

Men nu får jag visst inte ha det längre.

Påsen men flaskor räknas som träningsredskap och man får inte ha träningsredskap i cellen!

Mitt syfte är ju att träna med dem, men vafan ska jag inte kunna få ha det i min cell? 

Fan va arg jag vart, jag sköter mig ju exemplariskt!

Låt mig få träna lite i cellen. Jag sitter där inne ca 23 timmar om dygnet, ska jag då inte få ägna 30 minuter av dem till att träna med en plastpåsjävel??

Kan dem inte bara se genom fingrarna..

 

När jag kom ner från förådet satt det två olitar och gick igenom hela förådet. stackars jävlar. Det är rätt mycket där inne. dem måste göra det som säkerhetsåtgärd för att jag hittade ett snöre i kudden.

Om jag inte hade berättat om snöret så hade dem inte behövt gjort det och jag hade fått behålla mina flaskor.

Jävla regler.

 

Nu är klockan 11.21 jag har läst lite och sedan har jag städat cellen. Fick in lite rengöringsmedel så jag kunde ta bort lite klotter och spillda saker här inne.

Så nu är min cell lite fräschare.