Hände inget spec på lördagen egentligen. Fick motion och promenad. Det var -18 ute så det var väl ingen höjdare att gå ut. Men jag gick som vanligt i en timme. Gick och funderade på ett "tal" som jag borde hålla för framförallt familjen men oxå för tjejerna och broa boysen. Vill verkligen poängtera att jag inte har använt doping och att jag inte har SÅLT doping. Men jag tänker berätta att jag, dagarna innan jag blev gripen, åt efedrine. Många tror ju att jag har använt doping eftersom det har gått riktigt bra på gymmet. Gjort grymma framseg både styrke mässigt och muskulärt. Men det har med insulinget att göra. Hade ju börjat använda det igen, eftersom min "smekmånad" var över. Idag söndag så är det väldigt fint väder ute. Sol och blå himmel, känns riktigt surt att behöva sitta här i min cell. Men jag ser ju ut iaf. Solen ligger på, på alla vittäckta tak. OP kyrkan ser fantastisk ut. Hoppas verkligen att jag blir släppt på onsdag, skulle li så fruktansvärt glad då!!! Det är ju omhäkting då. Hoppas att åklagaren inte har nå mer nu...

Har precis kommit till min cell efter ett 2 1/2 timmars långt förhör. Jag var riktigt nervös innan, men det släppte ganska snabt. Dem vet inte så mycket som jag trodde att dem skulle göra. Vi gick igenom mina telefon samtal och det var väldigt många. Dem har bara haft avlyssning på min privata telefon som tur är och där har jag inte sagt så mycket som har med allt detta att göra. Men det fanns vissa saker som jag fick försöka ljuga ihop en historia om och jag tror att jag lyckades. Jag har ju berättat väldigt mycket som är sant. Dem har ju hört min moster och mamma och enhel del saker som jag har erättat har bekräftats nu så jag verkar ganska trovärdig i det jag säger. Dem har även fått provsvaren från mitt urin prov och det visade inga tecken på doping alls. Det var konstigt att det inte visade någon. För när jag lämade urinprovet så berättade jag att jag hade käkat efedrine ,som är ett olagligt fettförbrännings medel, dagen innan jag blev gripen. Och det gör mig ännu mer trovärdig i det jag säger, eftersom jag erkänner något som inte kan bekräftas. Jag har fått reda på att hon som förhör mig heter precis likadant som mitt ex och stavar oxå likadant. Fick reda på det i onsdags av min advokat Efter det så har hon dykt upp i mitt huvud lite för ofta.. Polisen hade förhört mamma i veckan och efter förhöret med henne så hade dem pratat lite och mamma hälsade att hon har fått tid för mag operationen, jag vart riktigt rörd. Jag fick hålla mig för munnen och fick verkligen anstränga mig för att inte börja gråta. Jag är verkligen lättad, för jag var så otroligt orolig för det här förhöret. Som tur var så gick det ju förvånadsvärt bra! Förhöret började strax innan kl 10 och slutade 12.30 Kl 13 fick jag min motion och jag hade grymt mycket energi och var sjukt glad! Fick min promenad kl 14,15. Jag gick runt där uppe i min tårtbit och små log hela tiden, mådde så bra Kändes märkligt att jag kunde bli så glad helt plötsigt, jag sitter ju för fan häktad trotts allt. Min advokat ringde på eftermiddagen och berättade att mamma är hemma och mår bra! Han berättade oxå att hon hade fått tid för operation, men det visste jag ju redan.

Har faktiskt varit en riktigt dålig dag idag. Jag har haft en grym panik känsla i magen hela dagen. Miljoner negativa tankar har snurrar i huvudet... När kiosken kom fanns det varken lypsyl eller tuggummi, jävlar va arg jag var. Inget som jag ville ha fanns. Jag var tvungen att få tag på min advokat på eftermiddagen. Ville verkligen veta hur det var med mamma!! Är hon hemma eller int? Trodde nämnligen att hon kanske hade blivit förhörd, för dem skulle ju ta datorn som fanns hos henne. Risken fanns ju att dem hittade preparaten som var hos henne. Hoppades för allt i världen att hon hade gjort sig av med allt innan polisen hämtade datorn. Jag hade inte fått nå brev från varken kim eller mamma, så jag misstänkte att dem kanske hade gripit dem... Mådde verkligen illa av den tanken. Ska dem behöva stå ut med massor pga mig. Min advokat kunde inte återkomma under samma dag, om hur det var med mamma, så han skulle ringa mig dagen efter. Fan va jobbigt det var att vänta, jag ville ju veta nu! Det får bara inte ha hänt nå med dem, va fan skulle jag ta mig till då? Jag är ju hjälplös här inne, kan ju ine hjälpa dem på något sätt! Jag önskar nästan att det hade blivit förhör i dag, för då hade det varit över nu när jag sitter och skriver. Det värsta med förhören är att jag ljuger om en del saker och jag börjar bli osäkerpå vad jag har sagt och inte sagt, men jag tror att det är lugnt just nu iaf. Jag måste ljuga nu, för det är vissa saker som bara inte får komma fram. Kommer dem sakerna fram så går det illa för folk runt omkring mig. Det är det sista jag vill just nu. Jag känner mig inte direkt manlig här just nu, visst jag är ganska känslosam annars men här inne så är det är det 100 gånger värre. Jag låg här i min säng i dag och grät så mycket att jag kippade efter luft. kuddarna i sänger var plask löta av tårar.. Den känslan var hemsk och jag ville bara skrika ut mina inre smärtor. Just då ville jag bara att någon skulle komma in och se hur dåligt jag mådde, jag behövde verkligen någon men jag ville inte be om hjälp...