Min advokat ringde mig vid 8.15.
Han ringde och berättade att han hade pratat med mamma och att hon hälsade.
Fick en stor klump i magen när han berättade det.
Darret i halsen kom direkt och jag kunde inte prata på någon minut, men jag bet ihop och klarade mig i från att börja gråta då.


Gick min dagliga promenad vid 9.
Det hade snöat en del var halt som fan!
Men efter ca 200 jävla varv så gick det bra att gå, för då hade det blivit spår i snön som gjorde att det gick bra att svänga, för det var det som var värst eftersom det blir väldigt tvära svängar i rastgården.

Vid 12 kom en kvinna från personalen in i min cell och berättade att jag skulle flyttas upp till umeå. (det vart inte så vid det här tillfället, återkommer om det)
Sjukt tänkte jag, va fan ska jag dit upp för? Dem kan ju lika gärna förhöra mig här nere! Vad är problemet?
Blev nästan lite rädd, hade ju på något sätt blivit trygg med tanken med att sitta i örebro häktet.
Ska jag då behöva flyttas 80 mil för att det ska vara lättare att förhöra mig??

14.05 fick jag gå iväg till motionsrummet och träna.
Jag löpte, rodde och cyklade och dra åt helvete ava jag svettades, jag kunde vrida ur kläderna när jag var klar.
Fanns mycket aggressioner att ta ut där inne!

Gick in i duschen sen och jävlar va skönt det va!
Får ju bara duscha var 3:e da, riktigt jävla vidrigt! usch...