Morgonen var som vilken morgon som helst.
Jag gick upp kl 4.55 för att köra morgon kardio som vanligt. Tränade en timme, plockade fram yoghurt, mûsli,banan och några råa ägg.
Hällde upp yoghurten i tallriken skivade bananen o hällde över muslin. 
Jag tog tag i skeden o precis i samma secund som jag skulle sätta ner skeden i yoghurten öppnades dörren.

Jag visste inte att jag hade dörren olåst. Min första tanke, när jag hörde dörren öppnas, var att mamma kom upp och ville mig någonting.
Men så var det absolut inte!
In kommer 3 uniformerade poliser och 2 civil poliser. 
Den första polisen kommer in med pistolen i högsta hugg och han kändes som en jätte när jag tittade upp på honom.
Han rusar mot mig och säger, med en väldigt grov röst, att jag måste lägga händerna på bordet.
En annan polis kommer fram till mig o frågar vad jag har hemma.
Då frågar jag varför dem vill veta det och då frågar han direkt om jag har vapen hemma.
Absolut inte svarar jag då naturligtvis, eftersom jag aldrig har ägt något vapen över huvetaget.
Det tog skeden ur min hand och tog bort saxen som låg framför mig.
Sen fick jag inte röra mig en millimeter.
Jag tänkte vara juste och ge dem kniven som låg under ett papper som låg på bordet och då fräste dem till snabbt som fan om att jag måste sitta stilla.
Jag kände mig jävligt liten då.
Vi är här för att du är misstänkt för dopingsbrott säger den andra polisen då.
Jag förstår det, sa jag med låg röst.


Jag blev alldeles kallsvettig när jag ser dem storma in i lägenheten.
Va fan gör dem här tänke jag, dem kan ju omöjligt veta något om att jag har massa doping preparat hemma, tänkte jag.

Kvällen innan, hade jag packat massor med brev som det var doping i och dem låg utspridda på hela köksgolvet när dem kom i lägenheten.
Jag hoppade att dem var hos mig av någon annan anledning, men jag hade ju inte gjort något annat så det kunde inte vara så. Men jag hoppades att det var så iaf.
Hade det varit av någon annan anledning så hade dem förmodligen öppnat breven och sett innehållet iaf.

Poliserna va ganske vänliga , dem var inte otrevliga på något sätt och absolut inte hårdhänta.
Jag var ju tvungen att ha på mig kläder när dem skulle köra mig till polishuset i örebro.
Jag satt i bara kallingar.
Så dem frågade vilka byxor jag ville ha, jag ville ha mina chinos men dem hittade inte dem byxorna så jag fick mina adidas byxor och ett par svettiga och illaluktande fotbolls strumpor.
Jag hade tvättat någon dag tidigare så hela min säng låg full i ren tvätt men ändå påstod dem att dem inte hittade några andra kläder.
Så jag fick ta mina svettiga kläder o gilla läget.

När jag hade tagit på mig kläderna tog två poliser tag i varsin arm på mig och ledde mig ner för tappen och in i pikébussen som stod bakom knuten. två civil bilar åkte med oss in till örebro en framför och en bakom.
Kändes helt jävla overkligt, vem fan tror dem att jag är??
Dem hade berättat, precis innan dem ledde mig in i bussen, att jag absolut inte fick prata, med polisen som vaktade mig, på hela vägen in till örebro.
Så vi satt där i bilen och sa inte ett ljud. Jävlar vilka tråkiga människor, va fan får man inte prata för??




Väl inne på polishuset fick jag ta av mig naken för visitering och sen frågade dem om jag ville ha häkteskläder. Det var några fula gröna "mjukis" kläder.
Aldrig! sa jag då. Då hade jag hellre mina svettiga kläder på mig. Jag får väl åka hem senare under dagen när jag har blivit förhörd tänkte jag, så varför ska jag byta kläder va min tanke.
Så grovt är väl ändå inte brottet tyckte jag.

Efter att jag hade tagit på mig mina kläder igen så skickade dem in mig i arresten, ett rum som är ca 2,5 *3,5 m stort. Gråa väggar, golv och tack. Jävlgt trevligt rum. Mitt på golvet låg det en gul madrass. Det var det enda som fanns i rummet.
Det fanns ett förster oxå, men persiennera var ner dragna så man såg inte ut mer än att man kunde kolla gemon hålen där snöret går.
Där tillbringade jag 3 jävligt långa dagar i oviss vänta på vad som skulle hända.




Klockan var 6.50 när jag gick in i arresten.
Det fanns absolut ingenting att fördriva tiden med, förutom att försöka sova.
Men hur jävla lätt var det då?
Tror att klockan var 8 när en polis kom in med en tallrik med två bröd skivor, två små smörpaket, ett litet paket med mjuk ost, och ett litet paket med aprikos plus en 3 dl mjölk.
Va fan skulle man göra sen då?
Fanns ju ingenting att göra, man kunde bara tänkta tänka o tänka huvudet häll ju på att sprängas av alla tankar.
Jag kunde inte sluta tänka på hur det skulle gå för brorsan och mamma . Har polisen varit där oxå??
Om inte, vad ska dem göra med resten av preparaten. Det kanske inte ens finns någon misstanke hos dem.

Kl 10 var jag tvungen att kissa, ringde på centralvakten och sa det. det tog inte många sekunder innan dem kom.
Vi givk iväg till toaletten och en polis sa att jag måste lämna urinprov. Jag var ju misstänkte för dopingbrott så det kunde jag ju förstå.
Polisen som följde mig till toan sa att han var tvungen att stå brevid mig när jag kissade för att se så att jag inte "fuskade" på något sätt. Hur jävla lätt är det att kissa när någon står och tittar???
Helt jävla omöjlit, blåsan höll på att sprängas kändes det som men ändå kom det inget. Det vart ju inte lättare när han började trumma med fingrarna i dörren heller, efter en stund satte han igång vattnet i tvättstället o sa, nu kommer det nog gå lättare.
I helvete heller!
Stod säkert 5 minuter innan det gick och det var det skönaste på länge!!!!

Kl 11 var det förhör och då berättade jag väl hur det låg till i stort, men inga detaljer direkt.
Tog inte så långtid.
Efter det vart jag fotograferad, fick lämna DNA och finger avtryck.
Precis innan jag skulle fotograferas frågade jag om dem inte hade nå hårvax så att jag kunde fixa frillan.
Då började alla poliser skratta. En kvinnlig polis , som för övrigt var riktigt jävla snygg!, sa att hon tyckte att jag va snygg ändå!! Dem manliga poliserna ville inte hålla med riktigt...
Alla poliser som hade hand om mig var hur trevliga som helst.
Jag gillade han, som jag skojade med rätt mycke, mest.

Klockan var no 17 när jag fick min middag. All mat var bra, är inte så kräsen. Men jag fick bättre mat där än när jag gick i skolan kan jag lova.
23.15 tog jag mitt insulin och sen kissade jag.
Man var tvungen att fråga varje gång man skulle gå på toa.
Man fick ringa på klockan och prata med central-vakten o be dem släppa ut mig.
Det gick alltid två poliser med mig vart jag än skulle, rätt drygt, jag är ju ingen super skurk direkt!!
När man va klar på toan skulle man knacka några gånger på dörren så låste dem upp. det gick inte att låste från insidan utan det gjorde dem från utsidan.
Sen gick jag in i "rummet" och la mig på madrassen.
Försökte sova, men det tog rätt lång tid.
Hade ingen klocka så jag vet inte när jag somnade.

Det var första dagen av 5 månader i häkte.
En ganska omtumlande dag.
Jag tog det inte så hårt första dagen för jag förstod inte hur stort det här brottet var.
Det är ju trotts allt den näst sörsta utredningen i sveriges histora...