Ja fy fan va romantiskt det här känns då. Jag vet ju egentligen inte men jag sitter väl förmodligen omringar av massa håriga killar... Man mår ju inte bättre av att sätta på radion och dem har kärleks tema. Men men, va fan ska jag göra åt saken. Hoppas på en bättre Alla hjärtans dag nästa år. Då vill jag ha en flickvän, kan bli svårt. Men man vet aldrig. (men jag har flickvän nu) Det har varit en jävligt seg dag, tiden står liksom stilla. Det finns inget på tv och jag har inget att läsa just nu heller. Igår hände det inget spec, va ute på min promenad bara. Sen gjorde jag ingenting. Konstigt nog så gick den dagen jävligt fort. Känns konstigt att säga det, men jag trivs här uppe. Hur kan det vara så, hur kan man må bra på ett sånt här ställe?? Jag har fan inte gråtit på hur lång tid som helst känns det som. Visst har jag mått dåligt, men det kunde ju varit värre.

"A" kom och hämtade mig kl 8.45 till förhöret. Vi gick iväg till polis delen i huset. Vi satt i "t`s" kontor. Vi satt till 10.55 då käkade vi lunch. Sen började vi kl 12.30 igen och höll på till 15.30. Det vart ett lågt förhör och jag svettades som aldrig förr. Jag erkände två saker som jag inte har berättat förut. Det kändes faktiskt ganska bra att säga som det va om dem två sakerna. Kändes ohållbart att ljuga om det in i det sista. Annars var det inget spec som jag berättade, bara det gmla vanliga. Efter förhöret var jag helt slut och jag somnade klockan 19 den kvällen.

Dem sa ju att det skulle bli flytt upp till umeå i torsdags. Men det vart inte så, jag blev flyttad upp hit i måndags. Dem körde ner mig i bil till jönköping, där fick jag sitta i arresten i två långa jävla timmar. Jag fick mat där. Sen körde dem mig till flygplatsen där ner, därifrån flög vi upp till umeå. Jag va framme på Umeås häkte kl 15.15. Jag satt på helspänn hela helgen inför resan. Dem sa på fredagen, lördagen och söndagen att det dem skulle flytta upp mig dem dagarna. Jag va helt knäckt, väntade hela dagarna på att dem skulle komma och knacka på dörren och säga att det va dax att åka. men dem kom inte förns på måndagen och sa det. När dem väl kom så va det helt plötsligt jävligt bråttom. Då skulle jag plocka ihop mina saker fort som fan och bli med dem ut. Dem tog med mig till en annan våning där jag fick mina "vanliga" kläder och sen fick jag sitta i 20 min till i en annan häktes cell och vänta på att bilen skulle komma. Det va en till kille från häktet som oxå åkte med, han skulle till häktet i jönköping. Han hade en vakt med sig och jag hade en vakt, han satt i baksätet längst bak och ja i baksätet framför honom med ett galler emellan oss. Jag fick dessutom ha handbojjor hela vägen ner, i bilen. Det va fruktansvärt jobbigt att inte kunna röra sig som man ville. Fick nästan en panik känsla av att sitta bojjad sådär. Innan jag fick lämna häktet i jönköping så fick jag nya bojjor, fast demvar gjorda av snören ist. Dem va väl lite bekvämare, men det va ett helvete att äta mat med dem i ett litet flygplan. I samma plan som jag åkte med så åkte det en kille till, fast han skulle till anstalten i umeå och inte till häktet. Vi hade två vakter var med oss. Han va väl inte världens bästa människa, men ha va väldigt trevlig. Det kändes helt sjukt att kunna ha en konversation med en annan människa. Det har jag ju inte haft på skit länge. Vi pratade om allt möjligt. Världen är bra liten, för den killen hade bott i linde. Han hade hängt rätt mycke i frövi, jut på gården som jag bode på. Han hade tagit valium och legat däckad i 48 timmar i ett badkar i frövi berättade han... Resan upp till umeå va ganska rolig faktiskt. Dels för att jag fick lämna "väggarna" några timmar plus att jag kunde prata med en annan människa obehindrat. Sen va det fantikst ganska roligt att flyga oxå. När jag väl kom fram till häktet så vart jag väldigt bra bemött. Fick ett jävligt bra första intryck. Personalen verkade kanon bra! Jag fick ta av mig mina vanligt kläder och sätta på mig dem där jävla häktes kläderna. Sen fick jag lämna lite uppgifter. Efter det gick vi igenom lite rutiner och regler. Det är lite annorlunda, men det verkar som att det är bättre här faktiskt. Jag va jävligt hungrig så jag bad om mat och det fick jag på en gång. Sen visade dem min nya "bostad". Dem stängde sedan dörren och låste för kvällen... Igår tisdag bad jag om promenad och motion. När jag väl kom upp och ut på promenadgården så trodde jag inte att det var sant. Det var fimpar överallt och det luktade verkligen illa om dem. Det var is överallt så det va svårt att går. I den gården jag fick gå i gick det inte att se ut överhuve taget, det var hemskt. I örebro kunde man ju iaf se ut. När jag kom ner från promenaden så stod det en kille där nee och väntade på mig. Han hette "T" och var polis. Vi gick in i ett rum och pratade en stund. Han berättade vem han var och vad som kommer att hända. Det skulle komma en till polis i eftermiddag och presentera sig sa han. Det är dem två som ska hålla i mina förhör. Vi ska tydligen gå igenom allt ihopa igen... "T" va en väldigt trevlig person och han kom att betyda fruktansvärt mycket för mig under tiden uppe i umeå. Den andra polisen hette "A" och han var en minst lika trevlig person. Han betydde ännu mer för mig där uppe i umeå, visst dem va poliser och deras uppgift va att se till att jag berättade allt som har hänt. Men dem är ju människor dem oxå och dem tog hand om mig. Jag fick min motion på eftermiddagen och när jag kom in dit så stod det en roddmaskin och ett löpband. Löpbandet var trasikt och roddmaskinen satt inte fast i backen så det va skit svårt att ro. Så jag rodde i 5 minuter och sen gjorde jag massa olika styrke övningar. Efter 15 min kom en vakt och sa åt mig att motionen var slut. Är det ett jävla skämt eller? Får man bara träna i 15 minuter, jävla idioter va mina tankar. Men maten kom och det var därför jag fick gå ut därifrån och han bad om ursäkt för det. "A" och "T" kom hit klockan 9 i morse (onsdag) och snackade lite. Det kommer att bli förhör i morgon, ett väldigt långt förhör. Allt ska gås igenom, från början till slut... Idag gick jag min promenad i en timme som vanligt. Det är en helt anna kyla här uppe, det är mycket behagligare på något sätt. Direkt efter promenaden fick jag gå in i motionsrummet. Jag va där inne i ca 30 minuter, det fick räcka för idag. Kl 10.30 kom det en snubbe och knackade på min cell. Han frågade mig om jag ville bli med bort till gemenskaps rummet och snacka och dricka lite kaffe. Fanns ingen att tveka på så jag sa ju ja direkt! Det va något nytt för mig och det va riktigt riktigt trevligt. Fy fan va bra det verkar vara här uppe!!! Hoppas att det kommer fler sånna här tillfällen där jag får gå iväg och bara vara jag för en stund och snacka. Vi satt i en timme och prata om allt mellan himmel och jord. Det finns ju så mycket jag vill prata om. Jag skrev ett brev till Brorsan idag och jag tänkte knåpa ihop någon till syrran oxå. Jag skrev till mamma igår.

Blev tamejfan inte släppt igår som jag trodde. Jag ska bli flyttad upp till umeå. Hur fan är det möjligt? Det kunde dem väl gjort från första början i så fall. Vilka jävla idioter. Hon som förhör mig har ju sagt att dem förmodligen kommer att släppa mig, men nej dem ska köra upp mig till umeå ist!!!!! Till vilken jävla nytta ska jag behöva sitta där uppe? Det lär väl kosta mer än det smakar. Det känns verkligen förjävligt, hur kommer det att vara där uppe då? Är allt annorlunda? Är dem lika snälla där uppe långt åt helvete... Nu ska jag packa mina grejer som jag har i cellen o så... Trodde inte att det skulle kunna bli värre än va det redan är..